Vinst igår - Analys idag? Nej. Kanske imorgon, om jag då anser det vara värt att slösa tid på en match som spelats. Det finns viktigare saker att prata om.

Som derbyt till exempel - för mig börjar uppladdningen imorgon. Idag är jag mest lycklig över att ha överlevt en uppsatsskrivning i tyskan, och att det är nästan två veckor till den avslutande tentan i samma ämne.

Imorgon återkommer jag även med mitt högst ovetenskapligt testade VM-tips. En snabb titt på trupperna, magkänsla och en del hobbypsykologi väntar - hur kan det slå fel?

Senaste veckan har det varit fullt upp med skolan, även om jag (som jag hintat om i tidigare inlägg) ändå aldrig tillåtit mig själv att få den där paniken som brukar infinna sig. Jag la den åt sidan, och den låg snällt kvar där.

Idag kände jag en ordentlig lycka av att möta solskenet efter matteprovet, dock visade det sig att lyckan inte varar för evigt. Vid halvsex-tiden, mitt under en bangolfrunda (ja, jag har varit ett sånt där "proffs"), kom åskan, blixtarna var ett par kilometer bort, och himmelen öppna sig först för regn, sedan för hagel. Till slut än mer regn.

Det blev många trippar längs memory lane när man stod där med en bangolfklubba (ja, jag har varit ett sånt där "proffs") i handen och undrar vad fan det är man håller på med. En sak slogs dock fast av min vän hjärnan (jag har börjat tendera att kalla honom Rolf av någon anledning): Det är så här bangolf (ja, jag har varit ett sånt där "proffs") ska spelas. Lättsamt, glatt, och framför allt utan en massa träningsdagar. Ta banorna som dom kommer! Och när du ändå är på det; kalla det minigolf i fortsättningen!"

Andra delar av min färd längs minnesgatan förde mig naturligtvis till Assyriska - och av någon outgrundlig anledning till Charles Sampson. Jag mindes hur jag hade intervjuat honom och på kvällskvisten en sommardag satt jag och författade denna artikel i ett händigt litet block på altanen vid ban... förlåt, minigolfbanan. För ett par veckor sedan hittade jag två sådana block hemma - och jag kunde inte komma ifrån att tänka på vad framtiden skulle säga om dessa små noteringar (om jag mot förmodan någon gång skulle bli känd och någon tvingas tyda alla dessa meningslösheter, som Kafka ungefär). Att jag inte kan avsluta meningar, att jag har en sjukdom som kallas fotbollsnörderi och att vad som helst kan uppfattas som intressant, bara man säger att det är det.

Kanske får ni ett smakprov någon gång; annars antar jag att de kommer vara till salu för sjukt höga priser ett tiotal år efter min död, då det är okej att lyfta upp någon till skyarna utan att riskera att denna människan ställer till det för ens uppfattningar. Hitta de positiva bitarna och bränn resten, ja, så får det bli.

Imorgon väntar Ljungskile, men särskilt intresserad är jag egentligen inte. Som att svära i kyrkan? Ja, eller moskén eller synagogan eller vart det nu än är farligt att svära; kommer inte ihåg. Själv önskar jag mig en fortsatt god resa fram till derbyt. För ja, på tal om härliga minnen - jag minns hur jag grät av lycka när Xhevdet gjorde 1-0 förra gången. För att göra det än mer intressant: Jag har aldrig varit lyckligare. Även om det sista inte är sant, så visst fan är det underbart att tänka att det kunde ha varit så?

Nä, nu ska jag nog gå ut och skjuta en älg med en gummisnodd. Ja, så får det bli. Så får det fanimej bli.

Jag måste träna på tyska-redovisningen till imorgon - jag måste plugga matte till ett nationellt prov på fredag. Men vad är dessa saker gentemot att slöa med Football Manager? Jag har precis köpt Kim Källström för alldeles för dyra pengar, jag saknar en riktig klassanfallare och försvaret är fyllt med talang, men lite av det som ger snabba resultat. Är det så här sportchefer runtom i fotbollssverige känner sig?

Jag ser att Thorsten är finurlig över Tv4-Sports alla roliga staplar, och jag bara håller med. Dock tycker jag (för att stärka deras speciella varumärke än mer) att även bör införa följande:

  - När Pontus Kåmark är expert på en Superettan-match bör han fortsätta att bara prata en gång per kvart. Vad är egentligen för fel? Betalt per ord och tv4 stänger av hans mick då och då så att de slipper betala? God korv på arenan? Dålig mage?

  - De bör utöka sitt "vi är alldeles strax tillbaka" till att använda den efter varje avslutad mening. "Passningen går fram till Marklund. Vi är alldeles strax tillbaka med upplösningen." "Marklund skjuter och det är mål! Vi är alldeles strax tillbaka med höjdpunkter och analyser av målet." Visst vore det något? Jag har fått lära mig här på universitetet att man bör bygga upp en image och hålla fast vid den - och tv4 kan ju bli den kanalen som helt enkelt snart konkurrerar ut övriga "vi är alldeles strax tillbaka"-kanaler. Sen får vi se om Wenström kommer tillbaka då.

  - Istället för dessa roliga små frågor av hon som brukar ställa dom (kommer inte ens ihåg vad hon heter... Brolin?), så kan de ju börja med något roligare. Varför inte låta tränarna spela en snabbomgång i kubb? Om det nu ska fortsätta att vara frågor bör dessa i alla fall bytas ut mot TP-frågor, så att man lär sig något av allt det ointressanta som bara snurrar omkring i kunskapens periferi.

  - Slutligen bör man anställa en värmländsk kommentator som alltid har en bisittare som pratar klockren finlandssvenska. Jag är fan trött på skånskan. Det är dags att någon säger ifrån, och jag antar att det blir jag: "TV4! DET ÄR FAN INTE ROLIGT ATT ALLTID HÖRA SKÅNSKA!"

Så. Det var nog allt.

Dessutom vill jag ha en stapel som visar hur många låtar man kan av Morrissey utantill. Vet dock inte om man får tio poäng om man kan alla eller om man inte kan någon. Antar att Tv4 själva får bestämma det - det är ju trots allt de som är experterna.

Jag förstår inte hur detta går ihop:

http://www.superettan.se/Blogg/Magnus/Ljungskile-och-Trollhattan-drar-in-fem-poang-vasrje-gang-de-gor-mal.aspx

Varje mål ger fem poäng - är det någon som kan förklara? Har jag missat någon lektion i logik (eller matematik?)? Nåväl, vill nån snäll hjälpa en Södertäljebo i diasporan?

Sitter och följer Jönköping-Hammarby helt slaviskt (nåja), och två saker kan jag redan nu i halvtid konstatera:

  - Hammarbys försvar är förvånansvärt dåligt - hur mycket betyder Gerrbrand egentligen? Som Hammarbyare hade jag hoppats på mycket och att han snart är tillbaka.

  - Linus Hallenius gör mål mest hela tiden känns det som - men är inte dagens 1-1-mål offside? Kameravinklar finns det inte många av, men kollar man dom två som finns så ser det rätt klart ut att han är nedanför J-Södras backlinje långt innan bollen slås in från Helg. Eller har jag fel?

Troligen återkommer jag inte med en djupare analys. Det är helt enkelt inte så mycket Super över ettan idag, om man inte bortser från supande supportrar, men de finns nog på alla fotbollsarenor (arenor?).

Till sist: Andreas Dahl kunde nästan ha blivit utvisad redan nu. Tacklingen där han får gult kort känns ungefär som Thorstenssons tackling, sedan dobbarna i knähöjd på Walker (även om det var i någon slags kampsituation och lite olyckligt). Konspirationsteoretikern i mig kommer få fullt upp de närmsta dagarna, jag bara känner det på mig.

Sommar'n miste lite av sin fägring

Solen miste lite av sin glans

När det, vi hade hoppats på

föll ihop och gick i kras

var det nästan som om glädjen inte fanns

Nu säger du att inget har nå'n mening

att det enda, du vill ha är lugn och ro

Men vi kommer aldrig vidare

om vi lutar oss tillbaks

Så kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Du säger, att vi nått den punkt i livet

när man blir tvingad att förstå

att allt, man tog för givet

och allt, man tog för gott

var nå'nting som man bara fick till låns

Och jag önskar det fanns nå'nting att säga

som gav dig tillförsikt och mod

Men hoppet föds i handling

Det vet jag att du vet

Så kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Som en skuta utan segel

en skönhet utan spegel

ja, som en hemlös irrar du omkring

Som en gamling i det nya

som en fånge i det fria

vågar du inte vänta dig nå'nting

Som en skuta utan segel

en skönhet utan spegel

ja, som en hemlös irrar du omkring

Som en gamling i det nya

som en fånge i det fria

vågar du inte vänta dig nå'nting

Men det finns en tid när säden måste mogna

Det finns en tid när gräset måste gro

Och när din säd har mognat färdigt

och ditt gräs har blivit grönt

så kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Ja kom hem till mig så gör vi nå't ihop

...och det jag kommer sakna mest av allt är att se Niklas Holmgren precis innan match när han står (och Calle Johansson sitter) där i sin mustasch och är så underbart lik Mr Potato Head från Toy Story. Den som missat skillnaden får googla ihjäl sig och hitta just de bilderna, då det är som mest likt när han står där, och kostymen bara ser lite, lite, liten ut - han ser lite sådär plumsig ut. Likheten är slående. Jag skrattar varje gång.

Det må vara risk för en dåres försvarstal, åtminstone enligt många, men ändå så är det nog dags. Det finns spelare som inte presterar enligt vissa, några som borde bänkas så att problemen försvinner. Så lätt är det dock inte. Assyriskas problem stavas inte Östlundh, Toompuu, Besara, Batan eller Lumnica. Just nu har Assyriska större problem än enskilda individer - det går till och med att hävda att utan individerna skulle Assyriska plockat än färre poäng än de hittills har gjort.

Att skylla allt på ett segt innermittfält håller jag absolut inte med om, även om jag också ser att Östlundh har spelat bättre än så här tidigare i sin karriär. Dock anser jag att andra halvlek mot Väsby visade att det även kan bli rätt så bra med denna "sega" Östlundh på mitten, kompanjerad av Toompuu (som då utgick lite mer från vänster i och för sig). Att sedan hänga ut Besara vet jag inte riktigt varför man gör. Visst, grabben har inte rosat marknaden fullständigt i år, men med lite mer marginaler på sin sida hade han nog gjort ett par mål på distansskott redan.

Att Assyriska har problem i anfallsspelet är nu ett känt faktum - men jag varnar de som tror att t.ex Haddad skulle göra en så stor skillnad. Enligt min mening (dock är jag inte så kallad expert) ligger problemet snarare i att vi aldrig hittar uppspelskombinationer, och här går det faktiskt att kritisera innermittfältet mer än i fråga om att vara sega när de väl har bollen. Dock anser jag att det är hyfsat klart att Assyriska antingen måste bredda spelet, för att på så sätt öppna upp ytor som inte riktigt finns i det offensiva spelet just nu. Andra alternativet (om man inte får bredd i anfallsspelet) måste vara att dra isär mer i djupled - och då handlar det om att döda några darlings för att få till ett sådant spel. Marklund är t.ex en underbar fotbollsspelare, men knappast den som hotar i djupled.

Min lösning? Ingen aning faktiskt. Egentligen är väl ingen av lösningarna särskilt effektiva på egen hand, utan båda två krävs. Att få bredd på mittfältet öppnar upp för uppspelen - antingen in i mitten eller ut på kanten. Ponera att bollen går ut på högerkanten, att en anfallare då sticker i djupled på den kanten och att den andre sticker i luckan som då kan tänkas uppstå. Två alternativ redan där, och troligen ytterligare ett alternativ till Östlundh i mitten som då kan få lite tid på sig att styra och ställa spelet. Djupledsbollar kan han faktiskt fortfarande slå.

Det kan tyckas jobbigt att jag här kritiserar typ hela spelet, men så är det inte riktigt heller. Då och då ser man tendenser från olika håll, men aldrig någon riktig helhet. Och vi var väl alla överens om att laget behövde spelas ihop? Ingen trodde kanske att det skulle se så här illa ut, eller?

Sen vet jag inte om lösningen är att hela tiden kräva att nya spelare ska in i startelvan (om det inte handlar om comeback efter skador naturligtvis). Tror snarare lösningen är att visa förtroende, låta de spela ihop sig och lita på att man satsat på rätt spelare.

Till er som tänker tanken: Att Toompuu och Östlundh redan spelat ihop så länge och borde känna varandra tillräckligt bra - det hör inte hit. Att två av elva komponenter känner varandra på planen räcker inte - elva av elva komponenter ska klaffa som en klaffbro (dock bättre än klaffbron i Södertälje, den verkar gå sönder hela tiden).

Hur går det mot Ljungskile hemma? Jadu, det blir i alla fall inte lätt. Något inom mig säger att vi måste börja vinna en hel del matcher i rad snart, något annat inom mig säger att det kunde ha varit värre. En tredje sak inom mig pekar ut det uppenbara för mig: Man ska aldrig vara rädd för att luta sig tillbaka, vara nöjd med vad man har och inse att allt löser sig om man bara litar på sina första instinkter. Våga aldrig testa nytt, döden kan vänta runt varje okänt hörn.

En litteraturbetraktelse: Jag insåg för några veckor sedan att jag knappt gillar någon kvinnlig författare, så jag fick för mig att läsa Martina Haags Underbar och älskad av alla. Hon bevisade inte att jag hade fel, snarare bekräftade hon det jag redan visste: Jag gillar inte kvinnliga författare. En sen kväll runt halv två-snåret läste jag de första trettio sidorna, undrade förstrött om bloggar alltid kommer ut i pappersformat utan att man ber om det och sedan somnade jag. Under natten drömde jag om hur jag satt med vänner och bekanta och kritiserade boken. Om inte det är ett tecken på att jag tyckte det var en dålig bok, så vet jag inte vad jag tycker är dåligt.

Som sagt: Lita på att du gjorde rätt val i början av säsongen, håll fast vid det och ni ska få se att de vi nu kritiserar, är de som fem år senare står bredvid Mourinho med en champions league-buckla på en armlängds avstånd. Dennis och Andi: Låt inte dom jävlarna ta er!