assyriskapoesi

Alla inlägg under november 2010

Av Robin - 30 november 2010 16:39

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.


Ungdomarnas vara eller inte vara i startelvan kommer att diskuteras fram till seriestarten, och min ståndpunkt vet ni redan. Norling verkar till stor del hålla med, även om jag kanske (i min lite naiva drömvärld) är något mer pådrivande. In med dom i startelvan! Sparka dom ur boet och se om dom flyger!


Annars har jag så smått börjat inse att Haddad verkligen behövs i Assyriska. Jag har velat ha honom kvar extremt mycket redan förut, och den känslan bara växer sig starkare i en medan man minns hans, faktiskt smått magiska, höst. Jävlar, vilka bollmottagningar. Som en Zlatan i Superettan. Underbart.


Och frågan är hur vi kommer spela om Haddad försvinner? Vi kommer sakna den där targetspelaren som man bara kan skicka upp bollen på, och istället får vi lita på Marklunds Totti-inspirerade löpningar ner i banan för att söka upp bollen. På något sätt är det den sortens fotboll jag egentligen vill se Assyriska spela, men samtidigt försvinner det där andra alternativet när motståndarna stängt alla passningsvägar framåt. Långa bollar på Haddad, liksom. Vackert.


Det ultimata är ju ändå om Haddad och Marklund får leka tillsammans på topp. En Marklund som går ner och hjälper mittfältet, tryck upp kanterna, och sedan en Haddad som stångar motståndarna blodiga där inne i boxen. Magiskt.


Så för vad det är värt: Dra inte Haddad. Stick inte. Lämna oss inte i det kalla, onda Sverige som växer fram utan din långa ben där i Södertälje. Pyser du, så kommer vi inte att stå ut längre. Stannar du, så lovar jag att bli en bättre människa. Jag ska sluta äta kebab. Jag ska börja träna. Jag ska känna fullkomlig lycka av andras leenden. Jag ska inte påstå att Postkodmiljonären är skit; det är så vackert att ge när man hoppas på att själv tjäna pengar på det. Stanna; vi behöver dig.


Oj, så vackert det är.

ANNONS
Av Robin - 29 november 2010 23:11

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på några frågor. De riktiga svaren ges inte ut, för jag antar att ni kan alla. Hans resultat? Nja, det gick väl sådär.


Om jag säger Assyriska - vad säger du då? Ge mig dina tre första tankar.
Invandrarpräglat - Troligen klubbnamnet som gör det.

Anfallsinriktad fotboll.
Oorganiserad fotboll. 




Om jag säger Assyriska - vad säger du då? Ge mig dina tre första tankar.

Invandrarpräglat - Troligen klubbnamnet som gör det.

Anfallsinriktad fotboll.
Oorganiserad fotboll.



Kan du tre spelare från årets Assyriska?
Eddie Moussa, Göran Marklund och målvakten som gjorde massa tabbar. Och han från Turkiet. 



Vilket år var Assyriska i cup-final?
2005? Eller 2007? Mot Djurgården eller något. 



Vad heter Assyriskas gamla legendariska "arena"?
Södra IP? 


Nämn tre tränare som tränat Assyriska.
Rikard Norling tränar väl fortfarande? Zoran Lukic? Han som tränat Qviding alltså. Och Sören Åkeby? Ligger åt det hållet att ha tränat Djurgården och så.

ANNONS
Av Robin - 26 november 2010 16:11

Till sist kom alltså en nyhet: Haris Laitinen kritade på för ett nytt år. Jag hade i mitt huvud gått och förberett ett blogginlägg, ett underhållande sådant, ett sådant om att Haris nu var ute på hal is, men det fick min hjärna äta upp på en gång. Och visst är det en underbar nyhet?


Herr Laitinen visade under sin första säsong i Assyriska att han är en otroligt duktig fotbollsspelare, och garanterat värdig att ta över långskotten från den flydde Östlundh. Haris påminner enligt min mening inte så lite om Sneijder i spelstil (inga jämförelser i övrigt), och en sådan är alltid underbar att ha. Nu hoppas jag på ett skadefritt Haris-år.


Och ja, troligen lär han få en kantroll även i år. Med truppen som finns idag, så känns han mer värdefull på kanten än i mitten. Detta mest beroende på att Besara är mer beroende av en central roll än Haris. Detta kan dock förändras i och med värvningar, men även om två andra saker inträffar:

1) Makdessi tar över högerkanten, och

2) Samuelsson visar att han förtjänar en vänsterbacksplats, alternativt att Awrohums utvecklingskurva stiger brutalt efter två skadedrabbade säsonger och petar upp Batan som vänsterytter.


Det räcker ju således inte enbart med en av dessa, utan båda två. Därför gissar jag att Norling är ute efter en kantspelare, och frågan är vilka som finns tillgängliga? Smedberg-Dalence är tillgänglig, men det känns som ett långskott för Assyriska. Elvis Santana? Jo, helt okej, och kanske får han ett lyft i Assyriska? Känns ändå inte som en klockren spelare enligt mig; han har en del att bevisa om han drar på sig Assyriska-tröjan.


Annars är jag glad över att Norling inte bara ser ungdomarna som något att fylla ut bänken med - det känns verkligen som att han vill spela med grabbarna. Och här kommer det största dilemmat: Satsa på Hedlund i mål eller ej? Någon gång måste en ung målvakt få chansen, men är det värt det för Assyriska? En målvakt lär inhandlas, och beroende på hur bra målvakt det är, så lär Hedlund ställas utanför, och kanske hoppas på en-två matcher vid en skada eller avstängning. Och ja, jag tycker synd om unga målvakter. Samtidigt: Ger du Hedlund chansen utan en rutinerad målvakt som finns bakom, så är risken stor att han knäcks vid en dålig vårsäsong.


Men ändå: Jag hoppas faktiskt. Jag hoppas och hoppas.


Min drömelva just nu:

Hedlund

Konwea - Jansson - Thorstensson - Awrohum

Makdessi - Toompuu - Laitinen - Batan

Marklund - Ishak


Talang? Jo, en hel del. Haddad? Ja, om han vågar, vill och kan. Feyenoord kan spräcka den där "kan"-biten - för inte fan kan Haddad nobba Feyenoord (låt vara ett Feyenoord på halvdekis) för spel med Assyriska? Så stort hjärta hoppas jag inte att han har, då hade han varit död för tillfället.

Av Robin - 24 november 2010 09:43

I Hagnesta Hill
blinkar tv-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnesta Hill
bland de identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport


Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)


De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld


Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Jag älskar dig så
som att vara beväpnad
Och under belägring kan jag skjuta dig ut


Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)


De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

Av Robin - 13 november 2010 12:21

I Assyriska händer inte mycket just nu, även om Hedlund och Samuelsson har kritat på nya kontrakt. Och ja, det är jag nöjd över. Ingen av dom ses väl som ett självklart val i startelvan, men det kan ju förändras, och bättre bänkspelare? Njä, det går nog inte att ha. Att sitta på bänken är inte så kul, och att då ha två egna produkter där känns bättre, då de vet vad det innebär att sedan hoppa in i laget. Assyriska är lite speciellt.


Kontinuitet - detta ledord som ingen riktigt kan definiera, ja, det kan byggas från olika håll. Tränaren säger vissa, andra säger startelvan, en del hävdar att styrelsen är viktigast, och jag påstår att bänken åtminstone är en stor del. Om sanningen ska fram behövs väl allt det där, men bänkspelare med "hjärta" är svåra att hitta i andra klubbar, vilket är rätt så självklart. Vi behöver såna som knackar ständigt på dörren, inte såna som bankar stenhårt på dörren en gång och när ingen svarar bara går vidare. Såna som varit i klubben längre, de stannar längre, de knackar vidare tills tränaren svarar. Sedan ska man släppa in dom i värmen, och inte låta dom fortsätta knacka, men det anser väl alla att herr Norling trots allt gör?


Finns inget mer att säga, mer än ett: Fortsätt; framåt eller bakåt vet jag inte, men vi ska åtminstone dit där spåret inte ligger - jag är för trött på tåg.

Av Robin - 6 november 2010 18:50

Oförståeliga saker till trots: Säsongen var en besvikelse. Inte för att Syrianska gick upp, utan för att vi inte gjorde det. Vad hände? Det är tid för utvärdering av alla de scenarier som utspelade sig den senaste säsongen; det är dags att vända på varje liten sten.


Så vad är det Norling och runtomstående ska fundera på? För det första kan man vrida och vända hur länge som helst på det här med skadorna; värvas alltför skadebenägna spelare? Är det fel på styrketräningen? Är det fel på vanliga träningen? Och vad ska man göra för att förbättra det? På vem ligger ansvaret, ja, det är nog en fråga som de flesta runt Assyriska ställer sig. Tränar vi för lite? Tränar vi för mycket? Tränar vi exakt så mycket vi ska göra, fast på fel sätt?


Själv funderar jag ett steg längre: Vad gör att de inhoppande spelarna inte "räcker till"? Det känns som att en övergripande spelidé inte riktigt har infunnit sig, och visserligen kan man skylla på att spelare varit skadade och därmed inte kunnat spela ihop sig, men då bortser man från det centrala: En ingjuten spelidé handlar ju om att ALLA kan spelsystemet, så att laget kan prestera på topp även utan de bästa individuella spelarna. Spelidén måste stå över alla Ceyhuns, Eklunds, Janssons och Björkeryds.


Så visserligen bör (läs: ska) man utvärdera hur alla de här skadorna egentligen kan uppstå (en efter en efter en efter en), och utåt sett verkar de flesta rörande överens om att typ alla handlar om ren otur, och då finns det ju inga ursäkter kvar: Varför har vi inte ett spelsystem som fungerar? Anfallsspelet måste börja byggas på lite kombinationer, och inte bara ren kreativitet från enskilda individer; samma sak med försvaret.


Hur ska vi gå vidare? Upprätta en manual att spela efter? Ja, inte en så dum idé faktiskt. Det behöver inte vara en fysisk manual, som sedan hålls efter även om spelarmaterialet bevisligen inte klarar av systemet, men en manual att se till för att i fortsättningen värva spelare som passar in i laget. Det är dags att vi ställer oss frågan: Hur fan vill vi egentligen spela? Vill vi spela med ett kantspel, så kanske det är dags att värva lite yttrar? Eller ytterbackar med lungor som luftballonger. Vill vi spela med bollinnehav? Vill vi spela mest på kontring? Vill ha någon jävla identitet snart, så måste vi skapa oss en själva genom att hitta en spelmodell och hitta spelare som passar in i den. Tiden måste vara slut för värvningar på mikronivå, det är dags att ta några steg tillbaka och spana in konungarnas konung: Makro-tänkandet.


Sluta fokusera på individer, börja fokusera på laget.

Av Robin - 1 november 2010 15:42

Begedde mig till Sporthallen i lördags eftermiddag och bevittnade en innebandymatch i division ett - och nej, det gick inte bra den här gången heller. Problemet består i att jag inte hejar på någon, men ändå är ständigt sur hela matchen igenom, åt alla håll och kanter; varför? Jo, taktik såklart.


Jag vet inte vad det är, men taktik i innebandy känns rätt så givet för mig; troligen på grund av alla de där timmarna man trots allt spelat som ung. Att se ungdomar i division ett (ja, de flesta var nog fan inte äldre än 22) springa runt på chans, ja, det gör mig så otroligt besviken, och kanske är det därför innebandy trots allt är en väldigt liten sport i världen. Vi tar det steg för steg:


FÖRSVAR

Alla lag ställer lydigt upp i en 2-1-2-zon, men sedan verkar de inte minnas mer. Exempel: Högerbacken tar man-markering mot motståndarnas vänsterforward, följer honom ofta hela vägen till vänstersidan, kommer där på att han är på fel sida och släpper över honom till vänsterbacken. Problemet: Vänsterbacken har redan en man-markering. Spelar man zon måste man kunna spela zon, det är ibland inte lika lätt som man tror. Att centern sedan oftast mest står och täcker en yta i mitten utan någon som helst speluppfattning är inte heller det tillåtet.


ANFALL

Alla spelar på chans. En efter en tar de bollen, gör några snygga zorro-finter, och skjuter över. Ibland passar de, men det finns ingen som helst tanke bakom hela anfallsspelet, utan det får sköta sig självt. Den enda tanke som finns i anfallsspelet är i någon slags uppbyggnadsfas, där backarna står vid mittlinjen och passar fram och tillbaka till varandra några gånger. Meningen med detta är att man ska leta upp öppnande passningar i djupled, och hittar man ingen så passar man över till backkompisen och fortsätter leta. Problemet: Alla backar passar mest mellan varandra för att det är så man ska göra.


UPPSPEL

Centern går ner och möter på ena kanten och står och bollar med backarna, medan ytterforwards går på djupet, och om centern inte tar bollen och kör en soloraid, så slutar uppspelen oftast med en långboll mot ena hörnet för ytterforwards att jobba på. Varför inte utnyttja ytan i mitten av banan som öppnas upp eftersom ingen är där? Spring in i öppna ytor!


Ja, ni ser, det går fan inte att kolla på innebandy utan att bli sur, då dessa exempel bara är ett fåtal av alla taktiska problem som ständigt uppstår. Det är därför jag gillar att kolla på amerikansk fotboll (och stundtals basket), då de kommer överens om ett spel och utför det, varken mer eller mindre. Visserligen kan man inte ha lika många spelvarianter som i amerikansk fotboll, där de får snacka ihop sig hela tiden, men några stycken borde det finnas? Om inte annars, så kan man göra det för att få hitta på fyndiga namn till dom, som Piloten, Stalkern eller Karaokemaskinen.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se