Det må vara risk för en dåres försvarstal, åtminstone enligt många, men ändå så är det nog dags. Det finns spelare som inte presterar enligt vissa, några som borde bänkas så att problemen försvinner. Så lätt är det dock inte. Assyriskas problem stavas inte Östlundh, Toompuu, Besara, Batan eller Lumnica. Just nu har Assyriska större problem än enskilda individer - det går till och med att hävda att utan individerna skulle Assyriska plockat än färre poäng än de hittills har gjort.

Att skylla allt på ett segt innermittfält håller jag absolut inte med om, även om jag också ser att Östlundh har spelat bättre än så här tidigare i sin karriär. Dock anser jag att andra halvlek mot Väsby visade att det även kan bli rätt så bra med denna "sega" Östlundh på mitten, kompanjerad av Toompuu (som då utgick lite mer från vänster i och för sig). Att sedan hänga ut Besara vet jag inte riktigt varför man gör. Visst, grabben har inte rosat marknaden fullständigt i år, men med lite mer marginaler på sin sida hade han nog gjort ett par mål på distansskott redan.

Att Assyriska har problem i anfallsspelet är nu ett känt faktum - men jag varnar de som tror att t.ex Haddad skulle göra en så stor skillnad. Enligt min mening (dock är jag inte så kallad expert) ligger problemet snarare i att vi aldrig hittar uppspelskombinationer, och här går det faktiskt att kritisera innermittfältet mer än i fråga om att vara sega när de väl har bollen. Dock anser jag att det är hyfsat klart att Assyriska antingen måste bredda spelet, för att på så sätt öppna upp ytor som inte riktigt finns i det offensiva spelet just nu. Andra alternativet (om man inte får bredd i anfallsspelet) måste vara att dra isär mer i djupled - och då handlar det om att döda några darlings för att få till ett sådant spel. Marklund är t.ex en underbar fotbollsspelare, men knappast den som hotar i djupled.

Min lösning? Ingen aning faktiskt. Egentligen är väl ingen av lösningarna särskilt effektiva på egen hand, utan båda två krävs. Att få bredd på mittfältet öppnar upp för uppspelen - antingen in i mitten eller ut på kanten. Ponera att bollen går ut på högerkanten, att en anfallare då sticker i djupled på den kanten och att den andre sticker i luckan som då kan tänkas uppstå. Två alternativ redan där, och troligen ytterligare ett alternativ till Östlundh i mitten som då kan få lite tid på sig att styra och ställa spelet. Djupledsbollar kan han faktiskt fortfarande slå.

Det kan tyckas jobbigt att jag här kritiserar typ hela spelet, men så är det inte riktigt heller. Då och då ser man tendenser från olika håll, men aldrig någon riktig helhet. Och vi var väl alla överens om att laget behövde spelas ihop? Ingen trodde kanske att det skulle se så här illa ut, eller?

Sen vet jag inte om lösningen är att hela tiden kräva att nya spelare ska in i startelvan (om det inte handlar om comeback efter skador naturligtvis). Tror snarare lösningen är att visa förtroende, låta de spela ihop sig och lita på att man satsat på rätt spelare.

Till er som tänker tanken: Att Toompuu och Östlundh redan spelat ihop så länge och borde känna varandra tillräckligt bra - det hör inte hit. Att två av elva komponenter känner varandra på planen räcker inte - elva av elva komponenter ska klaffa som en klaffbro (dock bättre än klaffbron i Södertälje, den verkar gå sönder hela tiden).

Hur går det mot Ljungskile hemma? Jadu, det blir i alla fall inte lätt. Något inom mig säger att vi måste börja vinna en hel del matcher i rad snart, något annat inom mig säger att det kunde ha varit värre. En tredje sak inom mig pekar ut det uppenbara för mig: Man ska aldrig vara rädd för att luta sig tillbaka, vara nöjd med vad man har och inse att allt löser sig om man bara litar på sina första instinkter. Våga aldrig testa nytt, döden kan vänta runt varje okänt hörn.

En litteraturbetraktelse: Jag insåg för några veckor sedan att jag knappt gillar någon kvinnlig författare, så jag fick för mig att läsa Martina Haags Underbar och älskad av alla. Hon bevisade inte att jag hade fel, snarare bekräftade hon det jag redan visste: Jag gillar inte kvinnliga författare. En sen kväll runt halv två-snåret läste jag de första trettio sidorna, undrade förstrött om bloggar alltid kommer ut i pappersformat utan att man ber om det och sedan somnade jag. Under natten drömde jag om hur jag satt med vänner och bekanta och kritiserade boken. Om inte det är ett tecken på att jag tyckte det var en dålig bok, så vet jag inte vad jag tycker är dåligt.

Som sagt: Lita på att du gjorde rätt val i början av säsongen, håll fast vid det och ni ska få se att de vi nu kritiserar, är de som fem år senare står bredvid Mourinho med en champions league-buckla på en armlängds avstånd. Dennis och Andi: Låt inte dom jävlarna ta er!

 

carlito

23 maj 2010 15:46

Frustrerande!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...