Varje gång jag läser om ekonomiska modeller, så blir jag glad och rädd samtidigt. Glad, för att det är intressant. Rädd, för att jag inte vet om det här är rätt väg att gå; inte utbildningsmässigt, då jag känner att det är rätt väg på det sättet, men utan på ekonomernas sätt att beskriva hela verkligheten, eller ja, snarare avsaknaden av den.

Så här ligger det till: Ekonomerna förenklar verkligheten för att den ska passa in i modellbyggandet. För att förstå hur förändringar påverkar resten av världen, så håller vi ekonomer i stort sett allting konstant, medan vi ändrar den sista lilla variabeln för att se hur ekonomin i stort påverkas. Och däri ligger problemet: Hur är det möjligt att finna några svar på hur massfattigdom ska minska, när vi söker partiella lösningar överallt? Världen är komplex och, framför allt, sammansatt; vi ekonomer disaggregerar allt, enbart för att det annars vore för svårt. Vi borde göra det svårt, vi borde sätta allt i sitt sammanhang, även om vi i början inte kommer komma fram till något; någonstans måste man börja.

Ett lysande exempel från en lärobok:

"First, unlike the open economy, there may be considerable labour mobility between different regions in the same economy. In fact we make the assumption in what follows that there is no labour mobility between open economics."

Ganska roligt redan där (eftersom folk flyttar mellan länder), men ändå ganska förståeligt, då det på kort sikt är ganska rimligt att anta att folk inte flyttar till ett annat land från en dag till en annan på grund av små förändringar i pris på livsmedel till exempel. Det roliga kommer dock i fotnoten till avsnittet:

"Moreover economic analysis becomes impossible when too many variables are treated as endogenous. We therefore treat national populations as given in what follows."

Ja, för många endogena variabler vill vi alltså inte ha. Exogena då? Jo, visst kan man ersätta en del endogena variabler med exogena, men det är inte så världen ser ut, och är det inte verkligheten vi vill försöka förstå? Jo, visst är det så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...