På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.

Ungdomarnas vara eller inte vara i startelvan kommer att diskuteras fram till seriestarten, och min ståndpunkt vet ni redan. Norling verkar till stor del hålla med, även om jag kanske (i min lite naiva drömvärld) är något mer pådrivande. In med dom i startelvan! Sparka dom ur boet och se om dom flyger!

Annars har jag så smått börjat inse att Haddad verkligen behövs i Assyriska. Jag har velat ha honom kvar extremt mycket redan förut, och den känslan bara växer sig starkare i en medan man minns hans, faktiskt smått magiska, höst. Jävlar, vilka bollmottagningar. Som en Zlatan i Superettan. Underbart.

Och frågan är hur vi kommer spela om Haddad försvinner? Vi kommer sakna den där targetspelaren som man bara kan skicka upp bollen på, och istället får vi lita på Marklunds Totti-inspirerade löpningar ner i banan för att söka upp bollen. På något sätt är det den sortens fotboll jag egentligen vill se Assyriska spela, men samtidigt försvinner det där andra alternativet när motståndarna stängt alla passningsvägar framåt. Långa bollar på Haddad, liksom. Vackert.

Det ultimata är ju ändå om Haddad och Marklund får leka tillsammans på topp. En Marklund som går ner och hjälper mittfältet, tryck upp kanterna, och sedan en Haddad som stångar motståndarna blodiga där inne i boxen. Magiskt.

Så för vad det är värt: Dra inte Haddad. Stick inte. Lämna oss inte i det kalla, onda Sverige som växer fram utan din långa ben där i Södertälje. Pyser du, så kommer vi inte att stå ut längre. Stannar du, så lovar jag att bli en bättre människa. Jag ska sluta äta kebab. Jag ska börja träna. Jag ska känna fullkomlig lycka av andras leenden. Jag ska inte påstå att Postkodmiljonären är skit; det är så vackert att ge när man hoppas på att själv tjäna pengar på det. Stanna; vi behöver dig.

Oj, så vackert det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...

Till sist kom alltså en nyhet: Haris Laitinen kritade på för ett nytt år. Jag hade i mitt huvud gått och förberett ett blogginlägg, ett underhållande sådant, ett sådant om att Haris nu var ute på hal is, men det fick min hjärna äta upp på en gång. Oc...