Valborg, denna underbara tid, denna örn bland småfåglarna. Så ren för att vara svensk; ren från såväl betydelse som religion, i alla fall för de flesta.

Fotboll och valborg går ihop lika väl som cocacola och fanta, de är så lika i ett avseende, så olika i ett annat. Så vart leder valborg oss? Förutom till den underbara fyllan, den ångestliknande morgonen efter, där man vaknar i tvåsitsig soffa med benen upp mot väggarna och huvudet halvvägs ner i chipsskålen som står på golvet, och en tro om att alkohol faktiskt kan rädda liv, snarare än att ta dom?

Jo, vi landar väl just där, i fotbollens verklighet - hur den där sista-minuten-kicken man får av de sista självande minuterna av matchen, då de vita leder med ett-noll och de svarta, de onda, försöker göra det ett-ett; det är just denna naiva extra lilla kick, som vi alla tror att vi får gratis, som ger oss dagen-efter-ångesten - vi skulle bara ha gått därifrån.

Hade matcherna slutat efter 80 minuter, då är jag övertygad om att vi hade spelar i Allsvenskan för länge sen. Men jag antar att en fylla inte är bättre än den ångesten man får dagen efter, då man säger "aldrig mer" där man ligger i tvåsitssoffan, men när man pallar sig ut till badrummet och kollar sig i spegeln, ler man ändå ett litet snett leende åt hur cool man ser ut där med sina svarta säckar under ögonen, som någon tuff alkoholist som snart ska rädda världen.

Vem jag räddar återstår att se, men att döma av mina tankar om den stundande natten, så antar jag att jag just denna natt inte kommer rädda ens den mest utsatta själ.

Kollade självklart Syrianska-Örgryte ikväll - och vad fan ska man säga? Alvaro Santos avgör matchen med två mål verkar det som, men kanske är det Frealdsson som ÖIS-fansen borde hylla? Första målet är en helt makalös miss av den förre AFF-keepern, och jag var nog inte den enda Assyriska-supportern som fick tragiska flashbacks från 2006; och då snackar vi om tiden efter Erlands skada.

Jag och en vän hade en livlig diskussion huruvida 2-1-målet också det var en målvaktstabbe. Vännen tyckte att det helt klart var Frealdssons fel, som inte täcker stolpen och tar ut den där bollen till hörna - själv tycker jag att det delvis var en tabbe, delvis ren otur (för Syrianska) att stolpträffen leder rakt ut till Santos. Summa sumarum: En dålig kväll för Frealdsson.

Är det någon mer än jag som är förvånad över att Peter Ijeh på bara två matcher gjort två mål? Själv såg jag honom som en avdankad centertank, som snarare skulle förstöra mer än han tillförde - men gubben har åtminstone målkänslan kvar. Med lite flyt hade den där nicklobben också gått in. Samtidigt ser man dock att han inte tillför så mycket i spelet, men behövs det när han är så farlig i boxen? Syrianska behöver bara få in bollarna, för Ijeh flyttar man nog inte på i första taget.

För övrigt verkar Örgryte trivas på Södertälje Fotbollsarena - sist de mötte Assyriska i Superettan här vann de ju med 1-0 inför (typ) fullsatta läktare, och nu spöar de Syrianska. Bådar inte gott inför hemmamötet med ÖIS för Assyriskas del.

Till sist: Som Manchester United-fan är det såklart underbart att se Liverpool bli utslagna ur UEFA-cupen (jag vägrar att kalla den något annat), men vad fan håller Benitez på med i sina byten? Sju minuter kvar av förlängningen och en anfallare sätts in, bra så, men varför byttes Benayoun ut? Förutom att han har ett underbart namn (Yossi Benayoun låter ju som en tecknad björn), så hade han gjort ett mål och spelat fram till ett - vem hade en bättre match i Liverpool? I och för sig var väl bytet bättre än när han bytte ut Torres vid likaläge i ligan och de jagade vinst, men detta var inte långt ifrån.

Att sedan Fulham går till final är fucking amazing, för att säga det på ren svenska.

Det har varit ett väldigt fokus på Hammarby, biljettpriser och parkeringsfester. En kort kommentar om var och en:

• Matchen mot Hammarby (läs Linus Hallenius) kommer efter matchen mot Brage.
• Biljettpriser är naturligtvis justerbara - vad förväntar man sig? Det handlar om utbud och efterfrågan, och när efterfrågan ökar så ökar priserna. Simple as that.
• Jag har då aldrig funnit något nöje i att hänga på parkeringsplatser. Det enda roliga jag ser i det är att se när de söta lapplisorna ger ut böter, och sen vänta in ägaren till bilen. Herregud, följa matchen från parkeringen? De menar att de hör speakern då eller? Nåväl, låt oss inte förkasta stockholmarnas syn på underhållning, men låt oss heller aldrig ha en fest på en parkering. Lova!

När detta nu är utrett kan vi fokusera på Brage. Det jag menar med att inte glömma bort dom är att poängskörden varit snål, men bakom detta finns en del intressanta fakta. Till exempel gjorde Sundsvall 2-1 hemma mot Brage först i 86:e minuten, och i senaste matchen mot IFK Norrköping borta (0-0) hade de åtta skott mot mål (varav tre på mål), jämfört med IFK:s nio skott (varav tre på mål). Jämna siffror alltså. Brage vann även hörnstatistiken med hela 9-4.

Vänta nu, säger ni, för spelade de inte senaste matchen med en man mer i drygt en halvlek (eller en dryg halvlek, välj själva), och ändå vann de inte? Nej, men nykomling och borta mot IFK. Själva blev vi piskade med 5-1 där förra året, och då var vi trots allt ett topplag.

Vad jag vill se mot Brage? Full fart framåt och hög press för att vinna tillbaka boll på motståndarnas planhalva. Det känns trots allt som att försvarsspelet sitter (trots många spelare borta), och nu är det dags att unleasea hellet som ska få in fler bollar framåt.

Ceyhun i en central roll från start? Mjo, varför inte?

• Varför spelas inte stopptiden som effektiv tid för? De allra flesta är nog trötta på allt maskande under tilläggstiden, som ibland bara rinner iväg för att det tar en minut att komma ut till hörnflaggan.
• Varför är den enda friheten det någonsin pratas om den som handlar om valfrihet i fråga om varor? Är människan verkligen fri när han/hon får köpa vad som helst för sina pengar? Varför kan inte frihet vara att inte behöva jobba? Att inte behöva slita för något så skumt som pengar? Som när det kommer till det, tydligen inte spelar någon roll. Det är vad alla säger: "Det handlar inte om pengarna - jag älskar det jag gör" Mina svar? Bullshit och vana.
• Varför bryr man sig om att biljettpriserna höjs? Det görs ju med jämna mellanrum, och sist jag kollade så var det frivilligt att spendera pengar på att se 22 killar sparka på en fotboll. "Men det är ju precis vad de visar med sin bojkott!" skriker någon med sina hesa basröst bakom en alldeles för stor plattskärm. Nej, säger jag. I såna fall skulle jag alltså bojkotta alla matcher som jag inte går på? Jävlar vad Damallsvenskan, vanliga Allsvenskan (ja, jag kallar den vanliga Allsvenskan, även om Herrallsvenskan kanske är mer politiskt korrekt - jag vet dock inte vad politik är, och det tror jag inte någon annan vet heller), Premier League, Serie A, La Liga, Ligue 1, Bundesliga, ja, jävlar vad jag bojkottar - men jag är då aldrig med i tidningen!
• Vart tar ljuset vägen när man släcker lampan?
• Vet Göran Marklund om att hans bild bryder min blogg? Om ja: Vet han då om hur mycket svammel jag mest svamlar om här. Jag undrar var kopplingen mellan bilden och bloggen egentligen finns - är det någon som vet om herr Marklund vet något om poesi? Jag vet att jag inte har en aning om såna saker i alla fall, mer än att jag gillar den där skräppoesin som de fina tyckarna bara kastar åt helvete.
• Finns det någon mening med att Superettan låter som en bättre liga än Allsvenskan. Superettan låter coolt, häftigt, precis som att alla stora spelare trixar med trasan där ; Allsvenskan låter som att en 55-årig Svenne och hans gamla kanotpolare lirar boll (nåja) i en gammal gympahall i Brunnsäng.
• Finns det någon koppling mellan fotboll och Ricardos handelsteori? Nåväl, en produktionsfaktor må vara i minsta laget - men delen om komparativa fördelar då? Jo, det är väl därför Thorstensson spelar i försvaret och det kanske är därför jag inte spelar där överhuvudtaget.
• Är det någon mer än jag som tänker på hur tråkigt Oscar Berglund måste ha det på Helsingborgs avbytarbänk? Det är nu man borde skrika på att vi borde hämta tillbaka honom, eftersom han ändå inte får spela. Men inom mig ringer en liten klocka, en finsk sådan; tillverkad av finsk depprock?
• Om Bahne har bara en tiondel av min mormors finska sisu - så har krafter som räcker långt i Superettan, eller ja, kanske ännu längre.

 ... att en utvisning betyder så extreeeemt mycket mer än i t.ex ishockey. Och herregud, Thiago Mottas hand i ansiktet på Barca-spelaren? Nej, nej, nej. Helt sjukt anser jag. Nu lär det ju bli än mer handbollslikt i denna match...

Det märkliga? Ja, det är nog ändå att det INTE var Dani Alves som föll som en fura.

Tragiskt har jag sett konkurrensen komma och till synes stanna kvar. Pressen, flåsen bakifrån, sparkarna på hälarna blir hårdare, den blonda kalufsen växer till en skräcklinjagande kopia av Kalles Kaviar-killen - och i desperationens gränder, på den okändes bakgårdar, får vad som helst göras. Hur som helst. Vinsten betyder allt. Anfallaren som skickligt lyckats förklä sig till back (säkert för att få ett bättre bloggperspektiv) har satt ribban på en alldeles för hög nivå; in i omklädningsrummet? Hur fan ska jag komma dit?

Två alternativ utkristalliserade sig ganska så snart, antingen skulle jag (1) klä ut mig till arabisk shejk i ett försök att lura i Rikard Norling att han ska få ett drömjobb med en miljon i veckolön på den arabiska halvön, och därigenom lämna omklädningsrummet fritt för mina undersökningar, eller så skulle jag (2) lägga mig i hårdträning för att, innan nästa transferfönster stänger (i all hast glömde jag att fria transfers har lite andra regler), ta en plats som målvakt i Assyriska - ja precis: ett ännu bättre bloggperspektiv.

Planerna skrotades av två anledningar: Jag skulle aldrig slå ut Bahne och jag passar inte särskilt bra i skägg. Så jag gör som alla andra journalister då och då gör (mest engelska har jag hört, även om de ibland klär ut sig till shejker också) - jag ljuger. Så här kommer mina påhittade storys från Assyriskas innandömen (försök att slå dom Thorsten!):

 - Enligt väl initierade källor är en 32-årig mittfältare på väg bort från Assyriska efter att ha fått panerad fisk kastad på sig av Rikard Norling. Mittfältaren sågs lämna omklädningsrummet med ett sår över ena ögonbrynet och ryktena placerar honom i Real Madrid i sommar. Robil Haidari ryktas ersätta, men kräver enligt samma källa att Fehmi Tasci ska kontrakteras för vänstermittfältspositionen. Norling ställer sig frågande till kraven och uppges lita till att resten av truppen håller om mittfältaren hamnar i Real Madrid.

 - Andi Toompuu glädjs åt det ovan nämnda, då han nu fått ett perfekt uppslag för ett examensarbete. Dessutom tror tydligen Andi nu att Palme-mordet kan lösas och han uppges till en lokaltidning säga: "Att ingen tidigare tänkt på att panerad fisk kan ligga bakom Palme-mordet är väldigt märkligt - alla vet ju att panerad fisk kan få en att göra vad som helst."

 - Pierre Bengtsson är egentligen anfallare.

Läste ett klockrent blogg-inlägg av Johan Orrenius som kopplar ihop allsvenska spelare/tränare med Morrissey-låtar. Helt underbart - mest för att Morrissey och The Smiths är förbannat bra. Kolla själva:

http://blogg.expressen.se/orrenius/entry.jsp?messid=593725

Annars är det ju också härligt att vi nu får en spelarblogg, då det är Thorstensson som startat en på lt:s hemsida. Får hoppas att den uppdateras ordentligt, då det ger en helt annan inblick i spelartruppen än vad andra kan ge.

http://lt.se/sport/thorstenssonsblogg

Jag och en vän brukar diskutera olika drömelvor; Sveriges bästa elva genom tiderna? Om Sverige och Danmark var ett land? Världens bästa elva genom tiderna? Vi fastnade på den sista - då vi insåg att det funnits alldeles för många bra fotbollsspelare. Jag gjorde det lättare för mig själv, jag tog istället ut en elva av spelare som jag gillat mest. Självklart är det en 4-4-2-uppställning, jag är ju trots allt svensk. Dessutom är jag sjuuuuukt trött på att se veckans elva i Aftobladet där de spelar 3-4-3, och där de tre försvararna där bak är en mittback och två ytterbackar, vem fan spelar med en sån backlinje? Nåväl, här kommer den:

Erland Hellström

Javier Zanetti - Zoran Manovic - Johan Mjällby - Roberto Carlos

David Beckham - Paul Scholes - Roy Keane - Ryan Giggs

Göran Marklund - Ronaldo

Målvakten är naturligtvis Erland Hellström, denne Assyriska-gigant. Tragiskt nog visade sig hans storhet i Assyriska mest när han blev skadad, och det gamla ordspråket "man saknar inte något förrän det är borta" fick tjänstgöra igen - tio år efter att det senast användes.

Backlinjen är den outtröttlige Javier Zanetti, som tar bollen och bara springer, springer och springer, och tappar den aldrig om han inte blir kapad. På andra kanten har vi mannen med de stora låren, han som jag mest egentligen minns från den där frisparken i för-VM 97, då han med yttersidan skruvar den förbi muren på fel sida. I mitten finns Johan Mjällby, som blev fotbollens svar på granit; han älskade jag mest för sin inställning. Zoran älskade jag mest för sin underbara teknik, sen iskalla iställning till att tjonga långbollar, och hur han alltid såg ut att lösa alla problem som kunde uppkomma genom att finta, klacka eller spela till en pressad målvakt. Jag minns att Erland inte alltid var glad över de där passningarna.

Mittfältet är såklart Manchester Uniteds mittfält från deras största tid; där det fanns inlägg från högerkanten, snabbhet från vänsterkanten, och stenhårda tacklingar från mitten. Ingen vågade göra något mot någon i United, då fick de dobbarna i sig från Scholes eller Keane. Att Scholes dessutom är en sjukt bra avslutare är en bonus. Än mer bonus får man med hörnvarianten (som mest är känd för målet mot Burnley tror jag?), där Scholes skjuter på volley från straffområdesgränsen.

Ronaldo är INTE Cristiano Ronaldo. Absolut inte. Nej. Nej. Cristiano må vara en underbar fotbollsspelare, men den riktige Ronaldo, fenomenet Ronaldo, är han inte i närheten av än. Ronaldo var snabb och gjorde mål på allt. I slutet av karriären: Lite långsammare, men gör fortfarande mål på allt. Geniet Marklund skulle komplettera den vindsnabbe anfallaren klockrent med djupledsbollar och smarta små instick i boxen. Inte ens Zoran skulle ha en chans.