Det finns mycket negativt man kan göra inom fotbollens värld. Man kan intala sig själv att Dani Alves filmningar, Drogbas toppmatcher när jag önskar det som minst eller Özkan Melkemichel i största allmänhet är fotbollens undergång. Inget av detta är ju sant. Dani Alves är bara en i mängden, Drogba får vara hur bra som helst när han vill och Özkan Melkemichel förespråkar en offensiv fotboll.

Det jag vill ha sagt: Det går att vrida och vända på allt, men i slutändan är det trots allt inte värt att bli irriterad på något eller någon. Svensk fotboll är som en smet så pass ofylld att det finns många ingredienser som skulle göra den godare: en halv dl passningsspel, 1 dl teknikträning, 2 dl snabbhetsträning, en tesked offensivt tänk. Vad som inte behövs? Hat. Det finns ingen plats för hat inom svensk fotboll; vi måste fylla den med annat. Hatet får vänta.

Jag ser Syrianska som en konkurrent om publik, sponsorer, spelare, ungdomar, ledare, ja allt. Av den anledningen anser jag att det vore bättre om Syrianska var någon division lägre än Assyriska, och jag antar att Syrianska känner likadant om Assyriska. Sedan kan man såklart väga in de andra aspekterna, såsom positiv konkurrens, att det må vara positivt för Södertälje, eller vad man nu tycker. Positiv konkurrens? Nja, konkurrensen kommer ju från alla klubbar i den serie man spelar, och jag tvivlar på att man blir bättre av konkurrensen som kommer från samma arena som en själv; även om jag nu talar emot allt vad jag lärt mig under civilekonomutbildningen fram till nu. Sammanfattning: Konkurrensen från IFK Norrköping gör så att vi vill bli bättre hela tiden, samt att vi får mer pengar och publik eftersom den inte kommer från Syrianska.

Men hata? Nej, jag kan inte få för mig att hata Syrianska som försöker spela en trevlig fotboll, och de har precis lika stor rättighet att spela i Superettan som Assyriska har just nu.

Hänger jag då på de som talar om en sammanslagning? Nej, absolut inte - bara för att två klubbar skulle bli bättre än en, resursmässigt sett, så kan man inte kämpa för en ihopslagning. Då skulle varje stad bara ha en klubb inom varje sport? Eller vänta, egentligen borde väl en klubb i såna fall ha alla sporter? Så att det bara finns en klubb med en massa lag i varje sport? Ni hör hur det låter. AIK, Hammarby, Djurgården, Brommapojkarna, Vasalund, Väsby United (och alla ni andra som jag inte tänker på just nu), förena er! Så kanske vi kommer efter; eller så står vi vid sidan, och ler åt att ni tror ett enat fotbollslag skulle innebära förbrödring. Fotboll kan förbrödra, säger vissa, jag säger: Att tro att en ihopslagning av Assyriska och Syrianska skulle leda till nått mer än först tillfälligt kaos och sedan Allsvenskan, det kan ni ägna era tankar åt. Jag gör något viktigare så länge, så som att blogga och kanske baka en kladdkaka.

 

SB

4 maj 2010 11:25

Hej Robin

jag är Assyrier och troget fan till Assyriska FF. Vill bara säga att du är en skön kille med intressanta artiklar. Jag brukar läsa din blogg några ggr i veckan.

Kul även att se Svenskar som har fått upp ögonen för Assyriska FF. Man ska inte glömma att AFF avspeglar samhället på många sätt vilket är positivt.

Till sist önskar jag dig en trevlig fortsättning coh missa inte AFF - HIF ikväll :p :)

MVH
SB

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...