Jag har tänkt en hel del på det här med att vara falsk. Det är alltför ofta (i alla fall enligt min mening) som folk snackar om hur någon är falsk hit, falsk dig, eller helst åt båda hållen samtidigt. Oftast verkar det vara det sistnämnda.

Det finns väldigt många roliga funderingar man då kan ställa sig: Om en människa är falsk, förutsätter inte det då att alla andra (eller i alla fall en själv) då är sann? Kan man vara falsk om man inte vet vad som är sant? Kan man vara falsk om man inte vet vem man är? Förutsätter inte falskhet, att man vet vad som är sant och sedan handlar tvärtom? För om man själv är säker på att det jag gör är sant (fast andra säger att det är falskt), så kan man ju inte vara falsk? Man gör ju bara det man tror på, dvs man är ärlig och sann mot sig själv och andra utifrån sina egna tankar. Ytterst märkligt alltihopa.

Den slutsats jag alltid kommer fram till är dock följande: Om en person enligt en själv alltid är falsk, är den personen inte sann då? Hur ofta måste en person vara falsk för att den ska räknas som sann? Det finns alltså ett knep för alla de som blir kallade falska: Var falska så pass ofta att det hör till reglerna snarare än undantagen att vara falsk, för i såna fall blir du helt plötsligt av med det - det är ju så du alltid är.

Jag är rätt övertygad om att Aristoteles också hade dessa tankegångar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...