Och så var det ju det här med Assyriska. De senaste två åren har resultatmässigt egentligen varit bra, men så var det det där med att falla på mållinjen. Någonting är det ju som inte stämmer, eller hur?

Med Michael Borgqvist och Edmond Lutaj som tränare var Assyriska etta eller tvåa under hela säsongen (2008), men tappade såväl allsvensk plats som allsvensk kvalplats i den sista omgången hemma mot Ängelholm. Förra året kom Conny Karlsson in och räddade laget till kval, bara för att Djurgården ska få gå in och vända på steken (som vi såväl hade grillat till 2-0 i hemmamötet) och se den brännas vid.

I ett försök att förklara små skillnader så kommer jag framöver presentera lite intressanta fakta från de tidigare åren, och därmed kanske komma svaret lite närmre på vad det egentligen är som har gjort att Assyriska ännu inte spelar i Allsvenskan igen. Här kommer det första, nämligen statistik (med siffror i snitt per match) från de senaste två säsongerna:

Dessa siffror är faktiskt lite intressanta. Under det senaste året (det som så länge klassades som helt värdelöst) gjorde vi i snitt mer mål hemma än året innan, och släppte även in mindre; ändå fick vi i snitt bara lite många poäng per match som året innan. Detta ska jag försöka återkomma till, då nya fakta behövs för att svara på varför det är så. Tabellen visar även att vi till synes blev sämre i bortaspelet under 2009 jämfört med 2008, detta såväl mål- som poängmässigt.

En jämförelse med Åtvidabergs och Mjällbys siffror (då endast säsongen 2009) visar:

Även här visar det tyvärr inte exakt vad som är källan till problemet; men det visar samtidigt att vi var sämre såväl borta som hemma än både Mjällby och Åtvidaberg. Därmed kan vi utesluta att otur var orsaken till missat avancemang (åtminstone att gå upp utan kval). Slutligen kan man konstatera att skillnader mellan våra siffror är som störst på bortaplan, så jag antar att det är där skon klämmer som hårdast. Mjällbys siffror visar dock att det var något av en perfekt säsong (eller ett perfekt lag i Superettan-mått mätt), då man kollar på deras mål- och poängsiffror. Att försöka nå dessa i år vore naturligtvis drömmen, men tyvärr rätt så osannolikt. Åtvidabergs siffror däremot, åtminstone dit borde vi sträva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...