Aj, aj, aj. Egentligen en hel del till aj, men ni förstår hela poängen? Skadorna verkar fälla Assyriska just nu, men frågan är vad det leder till? 2008 seglade vi iväg i början av säsongen, för att sedan bara tappa, tappa och tappa. 2009 kom vi bakifrån och tog en kvalplats, även om vi sedan förlorade den. En dålig start på serien behöver inte betyda en dålig säsong, det kan snarare bli tvärtom. Skadade spelare kommer tillbaka och är i full form när vi befinner oss mitt i serien och, ännu bättre, när vi närmar oss slutet.

Samtidigt ser jag en sliten Ijeh i Syrianska, en Hallenius som sträckt sina överansträngda lår i en löpduell (a la Eddie Moussa i slutet av förra säsongen), en småskadad Alvaro Santos efter hårda tacklingar från Superettans alla försvarare. Hösten kan bli vår tid.

Självklart handlar det mycket om att inte hamna så långt bakom att motivationen och tron på ett avancemang helt försvinner innan ens VM-finalen spelats i sommar. Men säg en 6:e eller 7:e plats efter halva säsongen, med 6-7 poäng upp till en direktplats? Jag skulle nog inte tacka nej, inte med det här skadeläget. I matchen mot Norrköping handlar det dock om så mycket mer än att vi vill vinna och ta poäng, för mig känns det viktigare att få IFK att åka hem utan några. De ständigt favorittippade (åtminstone av de själva) tog en 3-0-seger i premiären och med en vinst i Södertälje skulle de få alldeles för bra självförtroende, och det kan de leva på en lång, lång tid. Det handlar om att visa att de är sämre än vad de tror, att de inte har chans när de möter topplagen, att det inte ens är värt att hoppas.

Annars är det väl dags för ungdomarna att kliva fram nu? Det var ju den här chansen de skulle vänta på, det var vi alla överens om. Problemet? Ja, de verkar ju vara skadade de också. Antar att det gör det hela mycket svårare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...