Två dagar kvar.

Egentligen bör det ju bara sluta på ett sätt, med tanke på att 30% tippar att Assyriska tar klivet upp, medan ännu fler tippar att Trollhättan ramlar ur. Men så var det ju det där med premiärnerver, ett till stora delar nytt lag och en dålig gräsplan. Premiärnerverna tror jag att det inte är några större problem med, jag tror nästan att de kan vara större hos Trollhättan, även om de slår ur underläge. Det nya laget har jag redan kommenterat tidigare, och ingen vet väl riktigt exakt hur det kommer att se ut. Att spela på gräs har varit en svaghet hos Assyriska de senaste åren (känns det åtminstone som) och att den då är dålig kanske inte är så bedrövligt ändå? Skämt åsido. Den dåliga planen tror jag är det största hotet i premiären.

Vid såna här tillfällen är det kutym att predika för långbollar. Det sägs att fint spel aldrig funkar på en dålig plan. Men Assyriska och långbollar? När började det funka då? Sen när kunde Assyriska grotta sig igenom vissa matcher med brutna revben (förutom Manovic då) och bara slå långa bollar och hoppas på det bästa? Nej, ett misslyckande lycker då än närmre till hands. Vi är inget sådant lag. Har aldrig varit.

Domare? Självklart min favorit Antti Kanerva, som i och för sig inte var så dålig, om ni minns.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...