Superettan 2010 verkar bli en spännande, jämn, bra och underhållande serie. Experterna påstår det, och om det är något vi har lärt oss, så är det att experterna alltid har rätt. De är kunniga, de är proffsiga, de är fruktansvärt pålästa. De vet precis vilka spelare Sir Alex byter in för att vända ett underläge, de har stenkoll på Haglunds taktik i Elfsborg, för att inte tala om Mourinho, den lille portugisiske räven, som är så briljant att stora svenska experter lägger ner flera timmar till att analysera och, därigenom, försöka förutspå hur han agerar i olika situationer. Det kan ju inte vara så att de, liksom vi andra, bara plöjer igenom nyhetsartiklar på internet och sedan har en egen åsikt? Nej, det är en omöjlighet. Att det mesta man sedan hör experterna säga stämmer överens med det man själv har läst, har inte med saken att göra. Ren otur.

Själv tror jag att Superettan blir ungefär lika spännande som vanligt. Det kan vara sant att serien är bättre än på länge, men samtidigt beror det till en viss del på att "klassiska" lag nu är i serien. Superettan på förhand må vara oviss, samtidigt kommer den bli likadan som alltid en 10-15 omgångar in på serien. Då kommer vissa vara i toppen, andra i botten och en del i mitten. Bara för att det är bra (klassiska) lag med, så betyder inte det att alla kommer sluta på samma poäng och målskillnad avgör om man går upp i Allsvenskan eller åker ner i division 1. Inte heller kommer alla lag vinna alla sina matcher.

Publikmässigt lyft? Möjligen. Intensivare mediabevakning? Troligen - men frågan är varför? Vad spelar det för roll att laget vi möter heter Degerfors? Eller Öster? Det är trots allt spelarna (och tränarna) det handlar om. Så vad vill jag få sagt? Jo, jag gissar att flertalet experter enbart kollar på lagens namn och sen skriver en rasande vacker krönika om hur underbart det är att Superettan blir en så härlig tillställning att följa. Hur många på Aftonbladet har verkligen koll på hur spelartrupperna ser ut? Hur många på Expressen? Det jag kan köpa är däremot att lokaltidningarna skriver om serien på ett sånt här sätt, för dessa befinner sig trots allt så mycket närmre spelarna och laget, att de faktiskt har något att berätta.

Vad spelar det då för roll om Aftonbladet och Expressen skriver samma sak som i lokaltidningarna? Vi får ju trots allt alla läsa det, eller hur? På den punkten är det naturligtvis bättre, men samtidigt kan man ju fråga sig om krönikorna inte ska handla om något man verkligen kan något om, och inte om något som man hört att andra känner till på ett alldeles förträffligt sätt.

Nyhetsartiklar om lagen? Ja. Krönikor? Nej. Sen undrar jag hur många nyhetsartiklar det faktiskt kommer upp om lagen i Superettan de gånger då matchen inte går på TV - de lär vara lätträknade. Deras (tidningarnas) intresse beror knappast på att de tycker att Superettan faktiskt är så intressant att de lägger ner hundratals timmar på det, utan det beror tydligen på att man för att få läsare ska återge ett kort referat (ofta med någon mittfältare som kallas försvarare, och en försvarare som helt plötsligt är anfallare) av något vi redan sett på TV. Varför? Jag kan tycka att det vore intressantare om de skrev när alla som vill läsa nyheter om matcherna, inte redan sett matchen på TV4.

Mysterium: Varför vill man läsa om något man redan sett? Min gissning är att man ofta surfar in på nyhetssidorna för att få matchbilden (som man själv försökt uppmärksamma) bekräftad, innan man börjar snacka med kompisarna om att laget gjorde en bra eller dålig match. Men vad vet jag?

Slutsats: Experterna är lika mycket experter som jag är författare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...