Insnöad? Ja, naturligtvis. Winnerbäck har (tyvärr?) spelat sönder mina datorhögtalare. Förhoppningsvis blir man inte vräkt av att terrorisera grannarna med samma låtar gång på gång; ett Guantanamo i Ryd; vissa påstår att det redan ligger här. Det finns egentligen ingenting som talar emot att det inte ligger här - de flesta tipsen handlar om att basen ligger under Hemköp i centrum. Brukar stå en långskäggig man där och röka ibland, märkligt inlåst av sin egen vilja; jag visste inte att amerikanarna tillåter rökpauser, men tydligen är det så.

Egentligen är jag inte skyldig nån nånting, men det är långa vägar jag vandrat för att ta mig dit. Mestadels har jag pendlat mellan ilska och uppgivenhet, med sällsynta kickar av livslust; ofta i närheten av och under inflytande av en tv. En del påstår att jag är olycklig, själv påstår jag att det hade varit värre om jag varit en tv. Folk använder en när de vill, låter en stå på utan anledning, stänger av en för att man inte ska störa diskussionerna som pågår till fikat. Fikat som består av en kaffe, två bullar, en halväten kaka med inslag av citron, och en bister min.

Fotbollen då? Jo, vad är det med den? Den är rund som alltid. Alla bara tränar på som vanligt. Alla vinner tack vare deras kämpainsats och konsekvens, alla förlorar för att de inte riktigt får till det den sista tredjedelen och för att motståndarna är bättre. Kanske är det sådant statistik bör föras över? Antar att det inte behövs.

Regnet ser ut att ösa ner vilken sekund som helst, och tydligen är det så även i Södertälje. Turken är på väg hem; vem som än är förvånad är bakom flötet. En del har glömt att vi sågs som favoriter innan den skäggige kungen intog sin tron, och kanske lossnar det då? Tragiskt att säga, men ansvaret har vilat lite väl tungt på hans axlar.

Tvättstugan kallar; men jag vet inte om jag orkar lyssna. På lördag är terminens sista tenta, och som vanligt saknas det motivation till pluggandet. Känns som att det kommer gå lysande i vilket fall som helst. Vem som bryr sig? Nä, knappt ens jag. Ett misslyckande kan vara nog så tillfredsställande, att ett lyckande inte längre är nödvändigt. Vissa väljer ju att se saker från den ljusa sidan, jag står hellre på den mörka sidan och vilar blicken på den ljusa. Men det är bara jag det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...