Valborg, denna underbara tid, denna örn bland småfåglarna. Så ren för att vara svensk; ren från såväl betydelse som religion, i alla fall för de flesta.

Fotboll och valborg går ihop lika väl som cocacola och fanta, de är så lika i ett avseende, så olika i ett annat. Så vart leder valborg oss? Förutom till den underbara fyllan, den ångestliknande morgonen efter, där man vaknar i tvåsitsig soffa med benen upp mot väggarna och huvudet halvvägs ner i chipsskålen som står på golvet, och en tro om att alkohol faktiskt kan rädda liv, snarare än att ta dom?

Jo, vi landar väl just där, i fotbollens verklighet - hur den där sista-minuten-kicken man får av de sista självande minuterna av matchen, då de vita leder med ett-noll och de svarta, de onda, försöker göra det ett-ett; det är just denna naiva extra lilla kick, som vi alla tror att vi får gratis, som ger oss dagen-efter-ångesten - vi skulle bara ha gått därifrån.

Hade matcherna slutat efter 80 minuter, då är jag övertygad om att vi hade spelar i Allsvenskan för länge sen. Men jag antar att en fylla inte är bättre än den ångesten man får dagen efter, då man säger "aldrig mer" där man ligger i tvåsitssoffan, men när man pallar sig ut till badrummet och kollar sig i spegeln, ler man ändå ett litet snett leende åt hur cool man ser ut där med sina svarta säckar under ögonen, som någon tuff alkoholist som snart ska rädda världen.

Vem jag räddar återstår att se, men att döma av mina tankar om den stundande natten, så antar jag att jag just denna natt inte kommer rädda ens den mest utsatta själ.

 

Mattias

30 april 2010 22:05

Hej!

Jag undrar ifall du "hatar" Syrianska som förmodligen alla assyriska supporter gör?

 

NG

1 maj 2010 07:06

Mattias:
Du förmodar fel. Alla Assyriska supportrar hatar inte SFC. Vi tycker synd om mest ;)
Skämt åsido, på bägge sidor finns det säkert de som "hatar" men jag är ganska säker på att majoriteten inte gör det. Jag känner AFF supportrar som går på SFC matcher, inte för att heja på motståndarna som SFC supportrar brukar göra mot AFF.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas. Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp...

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.   Så därför undrar ...

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.   Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med ...

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.   Ungdomarnas vara el...

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på ...