På Svenska Fans forum kom det upp en fråga som handlade om vad värsta tänkbara scenario är för Assyriska den kommande säsongen, förutom att spelare kan bli skadade. Mitt svar kommer här:

Även om såklart skador på vissa spelare är väldigt svåra att hantera, så finns det en sån väldig bredd i truppen att det går att överleva åtminstone ett par omgångar. Sedan blir det problem för de flesta lagen när stjärnspelarna går sönder, likaså för Assyriska.

Om vi då som sagt bortser från det, vad är då det värsta som kan hända? Naturligtvis blir det svårt att få ihop alla nya komponenter till en fungerande lagmaskin på en gång. Hur samspelt kommer backlinjen att vara i premiären? Hur fungerar spelet med Ceyhun? Hur väl kan Björkeryd avväga lägena när han ska gå på offensiven och när han ska stanna? Hur väl kan de andra avgöra när de måste täcka upp för honom? Det är små, små detaljer som kan bli avgörande, så är det alltid. Ändå är jag inte särskilt orolig. De flesta värvningarna är spelare som bör kunna platsa på en högre nivå (även om jag kanske är väl optimistisk), och såna spelare brukar röras ihop till en härlig röra rätt omgående.

Det värsta som kan hända är enligt min mening att truppen är för bred, att för många får sitta och vila, bli sura över den förlorade speltiden och därigenom dra ner laget också. Fördelen (även om jag kan tycka att det ofta är en nackdel) är att många spelare är unga, och därför kan det ses som naturligt att man inte är given i startelvan på en gång. Då bör tjurigheten inte vara lika stor. Nackdelen: Ja, det är ju att det är lättare att bänka den glada unga killen, än den rutinerade som varit ordinarie i sina klubblag de senaste åren.

Tillsammans med detta finner jag alltid oron över hur välbalanserat laget egentligen är. Jag är själv en av syndarna (med mittfältet Moussa-Östlundh-Besara-Ceyhun) och frågan är hur allt ska gå ihop? Å andra sidan: Hur många mål kommer motståndarna göra när de aldrig har bollen? Det som också lugnar är vetskapen om de stabila försvararna truppen idag har. Missförstå mig inte, jag gillade Lamin Conatehs gigantmatcher med de råa brytningarna, och jag älskade (vem fan gjorde inte det?) Zoran Manovic och hans bollbehandling vid den egna straffområdeslinjen - men en stenhård Eklund känns på något finns säkrare.

Så det värsta som kan hända är sammanfattningsvis att vi får ett lag fyllt av sura stjärnspelare på bänken och att vi blir sönderkontrade av Linus Hallenius när mittfältet bara öser på framåt. Samtidigt: Vilken underbar fotboll vi skulle kunna spela.