assyriskapoesi

Senaste inläggen

Av Robin - 5 juni 2010 15:33


Jag vet inte vad som tog hårdast på en - de tre förlusterna i rad (även om en sedan räknades som en vinst) eller sluttampen i 1-0-ledning. Jag gissar på det sistnämnda.


När Xhevdet Lumnica rullade in 1-0 mot Syrianska så grät jag av glädje i tv-soffan. Tv-soffan? Tänker ni, och jag svarar ja. Borde inte jag ha varit på plats? Kanske en del tycker. Själv svarar jag med att säga att det finns flera sorters fotbollsmänniskor:


  - Klackmänniskor. De som skriker och sjunger matcherna i ända för att stötta laget. Även om de i klacken naturligtvis älskar fotboll (det gör nog alla som går på i stort sett alla matcher), så är de nog knappast de som efteråt sedan diskuterar taktikupplägget; åtminstone inte direkt efter matchen. Inget ont alls i det, då det troligen inte går att tänka på dessa meningslösa detaljer medan man hejar fram laget.

  - De som anser att "fotboll är bäst live". Dessa sätter sig på läktarna, spanar in matchen, kommenterar den med sina vänner, skriker åt domaren när ännu en hands i straffområdet sker utan att han blåser.

  - De nördiga. Det är i denna kategori jag själv faller in under, därför skriver jag om "oss" i jag-form. Jag kollar matcher på tv, mest för att hinna med så många som möjligt. För mig handlar det inte så mycket om känslan kring fotbollen, utan snarare fotbollen i sig. Om det så handlar om teknik, taktik eller rent av skitfotboll bryr jag mig mindre om, då alla detaljer är lika viktiga. Säga vad man vill, men är det taktik som håller en uppe om fotbollskvällarna så kan tv vara ett ganska bra alternativ. Det tråkiga är att man saknar helhetsperspektivet. Hade jag fortfarande bott i Södertälje hade det nog sett annorlunda ut. Nu får jag oftast nöja mig med att i mitt huvud kommentera felbesluten småungarna tar på gräsmattorna på väg till universitetet.


Gav det en bra förklaring? Nej, det gjorde ju inte det. Så varför var jag inte där? Var det snålhet? Var det trötthet? Var det en bojkott? Var det vidskeplighet? Jag skulle aldrig erkänna det första, skulle alltid kunna skylla på det andra, många vill nog höra mig säga att det var det tredje, men jag själv framhåller hela tiden det fjärde. Kanske är det därför jag nu ska följa det kommande derbyt på tv, kanske är det för att jag håller på att inse vad som är viktigt i livet, kanske kommer jag ångra mig. Minnena av Xhevdets 1-0 kommer dock alltid vara med mig, och det var först då jag insåg varför Syrianska blivit så otroligt glada varje gång de vunnit över oss. Egentligen saknar jag en egen relation till Syrianska, jag har bara försökt ärva Assyriskas relation till dom på bästa tänkbara sätt. Innerst inne vet jag dock inte - då det mest varit tillfälligheter att jag blivit kär i just den rödvita delen av stan.


Om jag lika gärna kunde ha hållt på Syrianska? Nej, jag väljer att inte tro på det. Jag vet inte varför, men det kan inte vara meningen att jag ska ha valt fel. Det kan inte vara meningen att det finns någon så nära som jag valt att inte älska, även om den egentligen skulle vara bättre för mig.


Helt off-topic

Det kan låta helt befängt av en svensk som mig att yttra dessa ord: Men det enda som jag egentligen bekymrar mig över när det angår Assyriska är att de kan hålla på att integreras lite väl mycket. Jag hoppas de vet vart gränsen går - då det enligt min mening inte hjälper någon om Assyriska skulle kliva över den där gränsen (kanske utan att veta om det) och bli en helt svensk klubb. Det måste finnas plats för det mångkulturella i samhället, och Assyriska kan vara det vägledande exemplet. Det handlar inte om att förbli "assyrisk" och stänga ute alla andra, det handlar heller inte om att glömma identiteten och tro att man tjänar på att vara "svensk". Var det inte någon som pratade om den gyllene medelvägen? Det är den vi ska gå.

Av Robin - 2 juni 2010 20:42


Det har redan börjat en diskussion gällande Assyriskas startelva till derbymatchen, och självklart ger jag mig in i matchen också. Egentligen vet jag inte om det är mycket till diskussion, då de flesta startelvor stämmer överens med varandra till minst 8/11-delar. Så vad har jag att komma med? Jo, det är fortsatt denna perfekta taktiska disponering som jag eftersträvar. Antar att alla som formulerat egna startelvor också tänker så, men jag tänkte ge mina förslag (och förklaringar till varför det är så) här och nu:


Syrianska spelar som bekant med en fyrbackslinje, ett centrerat tremannamittfält, två offensiva yttrar och en centertank - och vad finns det att tänka på? Jo, naturligtvis är det risk för jobbiga en-mot-en-situationer för våra ytterbackar mot deras yttrar, och därför måste det komma understöd från någon i dessa situationer. Samtidigt bidrar deras offensiva yttrar till att deras egna ytterbackar riskerar att hamna i lika jobbiga en-mot-en-situationer mot våra yttrar. Den stora frågan är hur mycket vi i Assyriska ska anpassa oss efter Syrianskas spel, och hur mycket Syrianska ska tvingas anpassa sig efter Assyriskas. Det enkla påståendet är ofta: "Vi ska ut och spela vårt spel" - men räcker det? Nej, i alla fall tycker inte jag det. Om vi t.ex startar så här:


Bahne

Samuelsson - Jansson - Segerström - Björkeryd

Laitinen - Toompuu - Eris - Batan

Thorstensson - Marklund 


Då innebär det att Batan och Laitinen jobbar defensivt för att avlasta ytterbackar när så behövs - men problemet blir om de kommer för långt ner i banan. Här handlar mycket om vem som lyckas ta tag i spelet - gör Syrianska det hamnar våra yttrar så långt ner att vi får svårt att ens få till farliga kontringar, gör vi det blir det precis likadant för Syrianska. Detta är dock inte enda möjligheten till att få tag i problemet med Syrianskas yttrar, utan i praktiken kan egentligen den defensiva mittfältaren (i detta fall Toompuu) komma som understöd.


Viktigt att tanka på gällande Syrianska är även att Ijeh spelar ensam på topp, men att löpningarna från t.ex Kunic även kommer in i straffområdet. Dessa löpningar måste tas upp för att inte pressa backlinjen för hårt och därför anser jag att Toompuu är fullständigt given på det centrala mittfältet i derbyt.


Problemet med uppställningen ovan kan visa sig vara det centrala mittfältet, där vi hamnar i ett numerärt underläge. Dock är Ceyhun Eris så pass bollskicklig, och om han lyckas fördela ut bollen på kanterna öppnar det upp för honom själv att söka ny position i mitten av banan. Egentligen finns det två alternativ som jag ser det för Norling; antingen spelar han likt ovan med två "riktiga" yttermittfältare och låter Marklund droppa ner för att stänga Syrianskas defensiva mittfältare i uppspelslägena, eller så spelar han med t.ex Ceyhun Eris som ska vandra in från vänsterkanten - och då lär Dennis Östlundh få plats på det centrala mittfältet. Vad innebär det? Jo, att den vänstra mittbacken eller den defensiva mittfältare måste komma ut och ge understöd till Björkeryd på vänsterbacken för att inte bli överspelade där. Ceyhun Eris lär ju inte behöva jaga ner dit om han får den positionen. Vidare antar jag då att Marklund kan söka sig ut på vänsterkanten för att få boll och yta - vilket jag personligen inte anser vara någon dålig idé.


Som jag ser det handlar det om att stänga Syrianskas kantspel - och då blir även det centrala mittfältet helt avgörande. Det är innermittfältet som fördelar ut bollarna. Så vad ska vi göra? Min taktik skulle vara att låta Toompuu jaga skiten ur Kunic så att han börjar gråta och undrar varför han inte valde någon annan sport istället - och att låsa Barsom på mitten med hjälp av att exempelvis Marklund droppar ner och hjälper till på mittfältet. Får vi stopp där tror åtminstone jag att Syrianskas kantspel aldrig riktigt kommer komma igång.


I anfallsväg måste vi hota i djupled, då Syrianskas backlinje (och samspelet med målvakten) inte har sett helt hundraprocentig ut. Och då kommer frågan: Vilka spelare gör det bäst? Elvan här ovan saknar Eddie Moussa, och det går naturligtvis inte ihop med vad jag alldeles nyss har sagt. Visserligen kan man flytta över Laitinen till vänster och låta Eddie leka till höger, men då försvinner Batans grovjobb. Det finns faktiskt rätt många alternativ från mittfältet och framåt, t.ex.:


Moussa - Toompuu - Eris - Laitinen

Marklund - Thorstensson


Laitinen - Toompuu - Eris - Marklund

Moussa - Thorstensson


Jag tycker åtminstone att den sista ser väldigt intressant ut av två anledningar: Marklund kan här skära en central mittfältare och samtidigt härja fritt ; samt att Moussa kan hota mittbackarna i Syrianska med sina djupledslöpningar.


Hur det hela kommer att se ut har jag ingen aning om, men jag gissar på två "renodlade" yttrar och på sätt och vis är det rätt. Sätter vi pressen på Syrianska får de reagera sedan - och om man lyssnar på experter i tv så är det tydligen alltid bättre att agera än att reagera. Så måste det alltså vara.


Av Robin - 1 juni 2010 14:14


Jag tog en dag ledigt från det mesta idag, och på fritiden handlar det mesta om fotboll. Därför dröjde det inte länge förrän första tanken på Södertälje Fotbollsarena dök upp i skallen; snart är det dags.


Det går egentligen ganska snabbt att sammanfatta läget inför årets första derby: Båda lagen har lika mycket poäng och båda anser att de borde haft mer. Skillnaden ligger egentligen mest i förklaringarna till varför poängen inte trillat in i samma stabila takt som det förutspåddes. Assyriska har skyllt på sina skador och Syrianska har skyllt på oflyt. Var hamnar vi? Jo, i det faktum att Assyriskas skador har minskat och därmed finns inget mer att riktigt skylla på. Syrianska? Ja, om deras oflyt tagit slut vet väl ingen förrän säsongen är klar och summerad antar jag. Bortförklaringarna som givits tror jag i just denna match talar för Assyriska - nu när spelarna börjar komma tillbaka kan man intala sig själv att förlusterna som kommit bara kom på grund av skadorna, och nu när alla är friska och krya finns det ingen möjlighet till en missad trepoängare. Syrianska har det betydligt värre, då deras oflyt aldrig officiellt kan blåsa bort - där kommer de alltid befinna sig i någon slags gråzon.


Bortser man från de psykologiska aspekterna går det dock inte att hävda någonting annat än att Syrianska spelmässigt sett betydligt vassare ut än Assyriska. Anfallsspelet känns rätt så självklart för dom, då de verkar veta exakt vad som ska göras och när detta ska göras. Assyriskas anfallsspel har snarare handlat om individuell skicklighet, men kanske blir det bättre nu när ett kantspel kanske kan komma igång? Om det är fördel Syrianska återstår dock ändå att se - då deras försvar läckt en del på grund av individuella misstag. Syrianska måste minimera dessa misstag, och kanske görs detta i en så vitkig match som ett derby? Eller ökar de i takt med nervositeten?


Intressant fajt kommer det bli mellan Ceyhun Eris och Besim Kunic - båda offensiva mittfältarna står på fem mål. Anfallarna Peter Ijeh och Göran Marklund har båda gjort tre mål var. Någon som börjar ana vilka matchvinnarna kan bli? De två positionerna verkar bli avgörande för att få till mål i matchen.


De flesta skotten kommer också de från Ceyhun och Göran i Assyriska - 25 respektive 18. Ännu ett hopp ner till Nahir Besara på 11 skott. Och i Syrianska? Ja, naturligtvis Kunic och Ijeh i topp: 20 och 17 avfyrade skott.


Egentligen kan man gissa även inhopparna utifrån statistiken. Såväl Mattias Genc som Dinko Felic har bytts in i 7 av 9 matcher denna säsong. Att Felic byts in känns troligt, men att Genc får göra det med Eddie, Göran, Xhevdet och "Thorsten" som anfallsalternativ känns lite mer avlägset.


Nåväl - återkommer under de närmsta dagarna med taktiksnack. Hur ska vi egentligen ställa upp?


Glöm inte att rösta på den nya frågan till vänster. Nu tänkte jag fortsätta min endagssemester, innan jag imorgon skjuter skallen av mig själv på lunchen i skolan efter att ha lyssnat på än fler tyskaredovisningar. Jag kommer drömma mardrömmar om dessa under en lång tid framöver. "Deutschland. Deutschland ist..."

Av Robin - 31 maj 2010 15:30


Vinst igår - Analys idag? Nej. Kanske imorgon, om jag då anser det vara värt att slösa tid på en match som spelats. Det finns viktigare saker att prata om.


Som derbyt till exempel - för mig börjar uppladdningen imorgon. Idag är jag mest lycklig över att ha överlevt en uppsatsskrivning i tyskan, och att det är nästan två veckor till den avslutande tentan i samma ämne.


Imorgon återkommer jag även med mitt högst ovetenskapligt testade VM-tips. En snabb titt på trupperna, magkänsla och en del hobbypsykologi väntar - hur kan det slå fel?

Av Robin - 28 maj 2010 22:58


Senaste veckan har det varit fullt upp med skolan, även om jag (som jag hintat om i tidigare inlägg) ändå aldrig tillåtit mig själv att få den där paniken som brukar infinna sig. Jag la den åt sidan, och den låg snällt kvar där.


Idag kände jag en ordentlig lycka av att möta solskenet efter matteprovet, dock visade det sig att lyckan inte varar för evigt. Vid halvsex-tiden, mitt under en bangolfrunda (ja, jag har varit ett sånt där "proffs"), kom åskan, blixtarna var ett par kilometer bort, och himmelen öppna sig först för regn, sedan för hagel. Till slut än mer regn.


Det blev många trippar längs memory lane när man stod där med en bangolfklubba (ja, jag har varit ett sånt där "proffs") i handen och undrar vad fan det är man håller på med. En sak slogs dock fast av min vän hjärnan (jag har börjat tendera att kalla honom Rolf av någon anledning): Det är så här bangolf (ja, jag har varit ett sånt där "proffs") ska spelas. Lättsamt, glatt, och framför allt utan en massa träningsdagar. Ta banorna som dom kommer! Och när du ändå är på det; kalla det minigolf i fortsättningen!"


Andra delar av min färd längs minnesgatan förde mig naturligtvis till Assyriska - och av någon outgrundlig anledning till Charles Sampson. Jag mindes hur jag hade intervjuat honom och på kvällskvisten en sommardag satt jag och författade denna artikel i ett händigt litet block på altanen vid ban... förlåt, minigolfbanan. För ett par veckor sedan hittade jag två sådana block hemma - och jag kunde inte komma ifrån att tänka på vad framtiden skulle säga om dessa små noteringar (om jag mot förmodan någon gång skulle bli känd och någon tvingas tyda alla dessa meningslösheter, som Kafka ungefär). Att jag inte kan avsluta meningar, att jag har en sjukdom som kallas fotbollsnörderi och att vad som helst kan uppfattas som intressant, bara man säger att det är det.


Kanske får ni ett smakprov någon gång; annars antar jag att de kommer vara till salu för sjukt höga priser ett tiotal år efter min död, då det är okej att lyfta upp någon till skyarna utan att riskera att denna människan ställer till det för ens uppfattningar. Hitta de positiva bitarna och bränn resten, ja, så får det bli.


Imorgon väntar Ljungskile, men särskilt intresserad är jag egentligen inte. Som att svära i kyrkan? Ja, eller moskén eller synagogan eller vart det nu än är farligt att svära; kommer inte ihåg. Själv önskar jag mig en fortsatt god resa fram till derbyt. För ja, på tal om härliga minnen - jag minns hur jag grät av lycka när Xhevdet gjorde 1-0 förra gången. För att göra det än mer intressant: Jag har aldrig varit lyckligare. Även om det sista inte är sant, så visst fan är det underbart att tänka att det kunde ha varit så?


Nä, nu ska jag nog gå ut och skjuta en älg med en gummisnodd. Ja, så får det bli. Så får det fanimej bli.

Av Robin - 26 maj 2010 20:50


Jag måste träna på tyska-redovisningen till imorgon - jag måste plugga matte till ett nationellt prov på fredag. Men vad är dessa saker gentemot att slöa med Football Manager? Jag har precis köpt Kim Källström för alldeles för dyra pengar, jag saknar en riktig klassanfallare och försvaret är fyllt med talang, men lite av det som ger snabba resultat. Är det så här sportchefer runtom i fotbollssverige känner sig?


Jag ser att Thorsten är finurlig över Tv4-Sports alla roliga staplar, och jag bara håller med. Dock tycker jag (för att stärka deras speciella varumärke än mer) att även bör införa följande:


  - När Pontus Kåmark är expert på en Superettan-match bör han fortsätta att bara prata en gång per kvart. Vad är egentligen för fel? Betalt per ord och tv4 stänger av hans mick då och då så att de slipper betala? God korv på arenan? Dålig mage?

  - De bör utöka sitt "vi är alldeles strax tillbaka" till att använda den efter varje avslutad mening. "Passningen går fram till Marklund. Vi är alldeles strax tillbaka med upplösningen." "Marklund skjuter och det är mål! Vi är alldeles strax tillbaka med höjdpunkter och analyser av målet." Visst vore det något? Jag har fått lära mig här på universitetet att man bör bygga upp en image och hålla fast vid den - och tv4 kan ju bli den kanalen som helt enkelt snart konkurrerar ut övriga "vi är alldeles strax tillbaka"-kanaler. Sen får vi se om Wenström kommer tillbaka då.

  - Istället för dessa roliga små frågor av hon som brukar ställa dom (kommer inte ens ihåg vad hon heter... Brolin?), så kan de ju börja med något roligare. Varför inte låta tränarna spela en snabbomgång i kubb? Om det nu ska fortsätta att vara frågor bör dessa i alla fall bytas ut mot TP-frågor, så att man lär sig något av allt det ointressanta som bara snurrar omkring i kunskapens periferi.

  - Slutligen bör man anställa en värmländsk kommentator som alltid har en bisittare som pratar klockren finlandssvenska. Jag är fan trött på skånskan. Det är dags att någon säger ifrån, och jag antar att det blir jag: "TV4! DET ÄR FAN INTE ROLIGT ATT ALLTID HÖRA SKÅNSKA!"


Så. Det var nog allt.


Dessutom vill jag ha en stapel som visar hur många låtar man kan av Morrissey utantill. Vet dock inte om man får tio poäng om man kan alla eller om man inte kan någon. Antar att Tv4 själva får bestämma det - det är ju trots allt de som är experterna.

Av Robin - 25 maj 2010 22:30


Jag förstår inte hur detta går ihop:


http://www.superettan.se/Blogg/Magnus/Ljungskile-och-Trollhattan-drar-in-fem-poang-vasrje-gang-de-gor-mal.aspx


Varje mål ger fem poäng - är det någon som kan förklara? Har jag missat någon lektion i logik (eller matematik?)? Nåväl, vill nån snäll hjälpa en Södertäljebo i diasporan?

Av Robin - 25 maj 2010 20:18


Sitter och följer Jönköping-Hammarby helt slaviskt (nåja), och två saker kan jag redan nu i halvtid konstatera:


  - Hammarbys försvar är förvånansvärt dåligt - hur mycket betyder Gerrbrand egentligen? Som Hammarbyare hade jag hoppats på mycket och att han snart är tillbaka.


  - Linus Hallenius gör mål mest hela tiden känns det som - men är inte dagens 1-1-mål offside? Kameravinklar finns det inte många av, men kollar man dom två som finns så ser det rätt klart ut att han är nedanför J-Södras backlinje långt innan bollen slås in från Helg. Eller har jag fel?


Troligen återkommer jag inte med en djupare analys. Det är helt enkelt inte så mycket Super över ettan idag, om man inte bortser från supande supportrar, men de finns nog på alla fotbollsarenor (arenor?).


Till sist: Andreas Dahl kunde nästan ha blivit utvisad redan nu. Tacklingen där han får gult kort känns ungefär som Thorstenssons tackling, sedan dobbarna i knähöjd på Walker (även om det var i någon slags kampsituation och lite olyckligt). Konspirationsteoretikern i mig kommer få fullt upp de närmsta dagarna, jag bara känner det på mig.

Skapa flashcards