... att en utvisning betyder så extreeeemt mycket mer än i t.ex ishockey. Och herregud, Thiago Mottas hand i ansiktet på Barca-spelaren? Nej, nej, nej. Helt sjukt anser jag. Nu lär det ju bli än mer handbollslikt i denna match...

Det märkliga? Ja, det är nog ändå att det INTE var Dani Alves som föll som en fura.

Tragiskt har jag sett konkurrensen komma och till synes stanna kvar. Pressen, flåsen bakifrån, sparkarna på hälarna blir hårdare, den blonda kalufsen växer till en skräcklinjagande kopia av Kalles Kaviar-killen - och i desperationens gränder, på den okändes bakgårdar, får vad som helst göras. Hur som helst. Vinsten betyder allt. Anfallaren som skickligt lyckats förklä sig till back (säkert för att få ett bättre bloggperspektiv) har satt ribban på en alldeles för hög nivå; in i omklädningsrummet? Hur fan ska jag komma dit?

Två alternativ utkristalliserade sig ganska så snart, antingen skulle jag (1) klä ut mig till arabisk shejk i ett försök att lura i Rikard Norling att han ska få ett drömjobb med en miljon i veckolön på den arabiska halvön, och därigenom lämna omklädningsrummet fritt för mina undersökningar, eller så skulle jag (2) lägga mig i hårdträning för att, innan nästa transferfönster stänger (i all hast glömde jag att fria transfers har lite andra regler), ta en plats som målvakt i Assyriska - ja precis: ett ännu bättre bloggperspektiv.

Planerna skrotades av två anledningar: Jag skulle aldrig slå ut Bahne och jag passar inte särskilt bra i skägg. Så jag gör som alla andra journalister då och då gör (mest engelska har jag hört, även om de ibland klär ut sig till shejker också) - jag ljuger. Så här kommer mina påhittade storys från Assyriskas innandömen (försök att slå dom Thorsten!):

 - Enligt väl initierade källor är en 32-årig mittfältare på väg bort från Assyriska efter att ha fått panerad fisk kastad på sig av Rikard Norling. Mittfältaren sågs lämna omklädningsrummet med ett sår över ena ögonbrynet och ryktena placerar honom i Real Madrid i sommar. Robil Haidari ryktas ersätta, men kräver enligt samma källa att Fehmi Tasci ska kontrakteras för vänstermittfältspositionen. Norling ställer sig frågande till kraven och uppges lita till att resten av truppen håller om mittfältaren hamnar i Real Madrid.

 - Andi Toompuu glädjs åt det ovan nämnda, då han nu fått ett perfekt uppslag för ett examensarbete. Dessutom tror tydligen Andi nu att Palme-mordet kan lösas och han uppges till en lokaltidning säga: "Att ingen tidigare tänkt på att panerad fisk kan ligga bakom Palme-mordet är väldigt märkligt - alla vet ju att panerad fisk kan få en att göra vad som helst."

 - Pierre Bengtsson är egentligen anfallare.

Läste ett klockrent blogg-inlägg av Johan Orrenius som kopplar ihop allsvenska spelare/tränare med Morrissey-låtar. Helt underbart - mest för att Morrissey och The Smiths är förbannat bra. Kolla själva:

http://blogg.expressen.se/orrenius/entry.jsp?messid=593725

Annars är det ju också härligt att vi nu får en spelarblogg, då det är Thorstensson som startat en på lt:s hemsida. Får hoppas att den uppdateras ordentligt, då det ger en helt annan inblick i spelartruppen än vad andra kan ge.

http://lt.se/sport/thorstenssonsblogg

Jag och en vän brukar diskutera olika drömelvor; Sveriges bästa elva genom tiderna? Om Sverige och Danmark var ett land? Världens bästa elva genom tiderna? Vi fastnade på den sista - då vi insåg att det funnits alldeles för många bra fotbollsspelare. Jag gjorde det lättare för mig själv, jag tog istället ut en elva av spelare som jag gillat mest. Självklart är det en 4-4-2-uppställning, jag är ju trots allt svensk. Dessutom är jag sjuuuuukt trött på att se veckans elva i Aftobladet där de spelar 3-4-3, och där de tre försvararna där bak är en mittback och två ytterbackar, vem fan spelar med en sån backlinje? Nåväl, här kommer den:

Erland Hellström

Javier Zanetti - Zoran Manovic - Johan Mjällby - Roberto Carlos

David Beckham - Paul Scholes - Roy Keane - Ryan Giggs

Göran Marklund - Ronaldo

Målvakten är naturligtvis Erland Hellström, denne Assyriska-gigant. Tragiskt nog visade sig hans storhet i Assyriska mest när han blev skadad, och det gamla ordspråket "man saknar inte något förrän det är borta" fick tjänstgöra igen - tio år efter att det senast användes.

Backlinjen är den outtröttlige Javier Zanetti, som tar bollen och bara springer, springer och springer, och tappar den aldrig om han inte blir kapad. På andra kanten har vi mannen med de stora låren, han som jag mest egentligen minns från den där frisparken i för-VM 97, då han med yttersidan skruvar den förbi muren på fel sida. I mitten finns Johan Mjällby, som blev fotbollens svar på granit; han älskade jag mest för sin inställning. Zoran älskade jag mest för sin underbara teknik, sen iskalla iställning till att tjonga långbollar, och hur han alltid såg ut att lösa alla problem som kunde uppkomma genom att finta, klacka eller spela till en pressad målvakt. Jag minns att Erland inte alltid var glad över de där passningarna.

Mittfältet är såklart Manchester Uniteds mittfält från deras största tid; där det fanns inlägg från högerkanten, snabbhet från vänsterkanten, och stenhårda tacklingar från mitten. Ingen vågade göra något mot någon i United, då fick de dobbarna i sig från Scholes eller Keane. Att Scholes dessutom är en sjukt bra avslutare är en bonus. Än mer bonus får man med hörnvarianten (som mest är känd för målet mot Burnley tror jag?), där Scholes skjuter på volley från straffområdesgränsen.

Ronaldo är INTE Cristiano Ronaldo. Absolut inte. Nej. Nej. Cristiano må vara en underbar fotbollsspelare, men den riktige Ronaldo, fenomenet Ronaldo, är han inte i närheten av än. Ronaldo var snabb och gjorde mål på allt. I slutet av karriären: Lite långsammare, men gör fortfarande mål på allt. Geniet Marklund skulle komplettera den vindsnabbe anfallaren klockrent med djupledsbollar och smarta små instick i boxen. Inte ens Zoran skulle ha en chans.

Ska vi ta det viktigaste först? Assyriska-Öster 1-0. Tre poäng. Sen då? Jo, även om första halvlek fick en att tro att det var ett practical joke, att Öster och Assyriska bytt tröjor med varandra utan att berätta för någon, så finns det väl en hel del positivt trots allt? Förutom de tre poängen alltså. Renässansen med listandet fortsätter:

• Andi Toompuu är en väldigt viktig spelare för Assyriska så som han spelade igår. Han sprang och kämpade som vanligt defensivt, men mer och mer börjar han hitta rätt även i offensiven. Ett schysst avslut på en touch och ett par klockrena djupledsbollar; kanske har han inte glömt bort att han brukade vara offensiv mittfältare trots allt?
• Göran Marklund och (som han uttryckte det) "vår vm-turk". De två verkar vara stöpta i samma oregelbundna form. Båda två studsar omkring som glada får där ute på banan, trots att de är bland de äldre. Jag undrar om Göran till slut har hittat sin lekkamrat? Det tog ett tag Göran, längre än de flesta (många brukar hitta en lekkamrat redan på dagis), men nu har du äntligen hittat din. Vad det innebär? Inga ensamma födelsedagar längre, inga trista stunder på rasterna. Grattis!
• Alla som var oroliga när Oscar Berglund försvann i höstas kunde lugna sig något när Bahne skrev på - efter säsongsinledningen behöver de inte ha hjärtat i halsgropen ens när motståndarna har bollen i vårt straffområde. Bahne, den finska stenhårda kaninen, räddar allt.
• Thorstensson som mittback är ju fruktansvärt bra, även om det är synd att han inte är tillgänglig för spel i anfallet. Naturligtvis kommer han inte spela där när försvararna kommer tillbaka (han behövs i anfallet), och då ställer man sig frågan: Om han är så här bra som mittback, hur bra är han inte då på hans riktiga position?

Samtidigt ska man inte glömma bort problem vi hade, även om dessa minskade betydligt i andra halvlek. Att Marklund fick ta en kant, och att spela Ceyhun centralt var en av anledningarna. Det som gör det hela mer problematiskt blir då att man såklart vill ha Marklund i en central roll - och det kan det nog inte bli förrän spelare börjar komma tillbaka. Igår försvann även Xhevdet, men förhoppningsvis kompenseras detta av att Eddie snart lär spela igen.

Slutligen: Om domarens insats var en lukt, skulle den vara den där unkna doften av disken som legat i blöt för länge - även om det är bra att fylla den skitiga kastrullen med vatten, så hjälper inte det grundproblemet, det bara förskjuter fixandet av det längre fram i tiden. Domaren borde ha diskat redan i första halvlek, när skiten började sparka på hälsenorna.

Öster - Ravellis gamla lag. Ikväll kommer de till Södertälje Fotbollsarena. Jag har kollat lite från deras tidigare matcher, och så här har de ställt upp i sina två första matcher i serien:

Björn Åkesson

Daniel Petersson - Mario Vasilj - Fredrik Bild - Elmin Nurkic

Alexander Henningsson - Charles Anderson - David Thor Vidarsson - Freddy Borg

Oliver Karekezi - Jabu Mahlangu

Dessa spelare ger en snittålder på 26,82 år, en snittlängd på 181,64 cm och en snittvikt på 78,8 kg. Jämför man detta med Assyriska lag i den senaste matchen, så var snittåldern i AFF högre (27,82 år), snittlängden var 182,27 cm och vikten 80,09 kg. Vi ser alltså ut att vara något större. Dock har Öster sex utespelare som är 185 cm eller längre, medan vi i Assyriska bara har två. Vad jag vill få sagt? Se upp på fasta situationer. Senast mot Syrianska fick Öster hela sju hörnor, och till slut satt kvitteringen på just en hörna.

Även avbytarbänken har faktiskt varit den samma i Öster, med bara en förändring, då Niklas Moberg fick ta plats där mot Syrianska istället för Matteo Blomqvist-Zampi som satt där i den första matchen. Och de andra sex avbytarna har varit:

Månz Karlsson, Enes Smajlovic, Patrik Bojent, Rasmus Rydén, Anton Henningsson, Stefan Karlsson

Frågan är om det ser likadant ut ikväll? Patrik Bojent har blivit inbytt istället för Elmin Nurkic i båda matcherna - och senast mot Syrianska redan i halvtid vid 0-0-läge. Kanske startar han ikväll?

Känns som att detta inlägg blev lite väl nördigt? Jo, tyvärr, men jag kan inte hjälpa det.

• Diego Milito blir jag bara mer och mer förälskad i för varje match jag ser honom.
• Hammarby borde kanske lägga mer tid på att träna försvarsspel, än att komma på skumma hörnuppställningar. Tvivlar på att det var på grund av att både en högerfot och vänsterfot ställde upp för att slå hörnan som Filip Bergman knoppade in 1-0.
• Dani Alves gjorde en omvänd Kolo Toure från senaste Manchester-derbyt. Då satte Toure press på Evra på kanten, och lämnade mitten fri åt Scholes att nicka in det avgörande målet. Igår sprang Alves in från sin kant, trots att det redan var två mittbackar där, och Wesley Sneijder fick fritt läge att kvittera.
• Niklas Holmgren skriker ungefär 40% av tiden. Maicon... Maicon!... MAICOOOOON!!!
• Xavi måste få mycket boll för att Barcas anfallsspel ska funka.
• Linus Hallenius har troligen Superettans fulaste löpsteg. Han viker ner sin överkropp och sedan lyfter han knäna så att de nästan slår i bröstet på honom själv - men snabbt går det ju.
• Vem tillät Aziz Corr Nyang att slå den där inläggsfrisparken på stopptid? Aziz kan mycket, men att träffa bollen rent är inte en av dom. Visserligen var Skulasson utvisad, men känns som att någon i giffarna trots allt vore ett bättre val.
• Var det inte hands på Linus Hallenius när han fixar hörnan som Bergman gör mål på? Känns som att han tar med sig den med handen, sen viker han in och bollen tacklas ut till hörna. Någon som vet?

Jag vet att jag redan har tjatat om detta, men det handlar faktiskt mest om att ta ledningen. Då verkar det gå bättre.

Det har hittills spelats 14 matcher i serien, och jag har kollat på de 11 som inte slutat mållöst. Sju av dessa elva matcher har slutat med att det lag som tagit ledningen också har vunnit. Det är enbart Hammarby som än så länge lyckats med konststycket att ta ledningen och sedan förlora. Tre matcher således oavgjorda.

Och för att återigen knyta an till det där med att förlora poäng i slutet av matcherna (som jag tidigare visade att Assyriska gjort ett antal gånger de senaste åren). Och ja, det verkar hända rätt ofta:

Lägg till att Brage tappade sin poäng när Sundsvall avgjorde i 86:e minuten också, men då hade Brage själv kvitterat i 77:e så.

Naturligtvis kan man göra helt tvärtom också, och säga att det finns många lag som lyckas få med sig poäng i slutminuterna - men det är väl aldrig roligt att vara positiv? Nä, precis.

Ikväll blir det Hammarby-GIF Sundsvall på TV4Sport, bara föra att sedan kolla Inter-Barca. Alla vet vilken som är höjdpunkten, och sen kan alla snacka om den heta Superettan så mycket dom vill. Peace out.