Om fyra och en halv timme sitter jag i en alldeles för stor tentasal och skriver ner allt vad jag lärt mig under den senaste tyskakursen - ett väldigt vitt papper riskerar det att bli, om man då inte får skriva med sådant man redan kunde alltså. "det är över snart, snart kan du slappna av... det är över snart, stå ut..."

Tentatiden är 14-17, men jag planerar att lämna skeppet runt 15.50 om allt går enligt planerna, bara för att vara hemma till 16.02 och parkera min numera rätt otränade kropp i sängen, framför tv:n och Argentina-Nigeria. Känner jag Lagerbäck rätt lär inget hända de två första minutrarna i alla fall.

På måndag bär det sedan av till Södertälje; och nej, det är inte en dag för sent. Torsdag lär jag dock befinna mig på arenan när Norling går upp i ringen med herr Larsson.

Jag vet dock inte hur vi ska vinna mot Syrianska på söndag, då pessimismen kommer smygande som Ranelid i tv-rutan. Ingen vet riktigt varför, hur han kom dit, och ingen förstår honom hellre när man pratar i metaforer om sin egen storhet, sin egen lycka och sin alldeles egna förträfflighet - men plötsligt är han bara där. För att citera honom själv: "Ingen har mitt språk"; nä, och det är väl en jävla tur det?

Planerna för sommaren börjar annars luta åt att ett tält inhandlas och jag ger mig iväg ut på stigarna, bara för att ett par dagar senare ge upp och inse att jag aldrig blir någon särskilt stor äventyrare. Eller så övertygar jag min andra hälft (eller är jag hennes andra hälft?) om att det faktiskt är en bra idé att hon hoppar ner i min ryggsäck (eller ska jag hoppa ner i hennes ryggsäck? bara för att öka på den där så kallade jämlikheten alla så gulligt strävar efter) och att jag (eller hon då, om jämlikhetens lagar skall gälla) traskar iväg med henne till någon hemlig liten ö där värmen aldrig försvinner. Sannolikheten ser jag ungefär som 60-40 i det första förslagets favör.

För övrigt anser jag det faktiskt vara väääldigt mycket bättre att höra Peter Forsberg diskutera fotbollsmatcherna i vm än att höra Anders Andersson än en gång påstå att ett lag har "ett alldeles förträffligt passningsspel". Jag är rätt övertygad om att denne Andersson är Leopold från "Kate & Leopold"-filmen. Ingen pratar så där i dagens samhälle. Charmigt? Nej, faktiskt inte ens det.

Med en seriösare ton

Inatt drömde jag att jag tillsammans med någon (vet faktiskt inte vem) befann mig i New York för att shoppa presenter till någon annan (vet faktiskt inte vem). Det hela slutade med att vi sprang in på en second hand-affär som låg i samma hus där jag bodde som 12-åring - problemet är att det huset ligger i Södertälje, och inte i New York. Och presenter? Nej, det glömde jag tydligen bort. Dock blev jag väldigt förvånad (och ganska arg) över att inse att den enda upplagan av Jack Kerouacs "On the Road" bara finns på svenska - och jag som alltid velat ha den på engelska.

Jag tror jag känner en sjukdom komma smygande - eller ja, den har kommit smygande de senaste sju-åtta åren faktiskt. Egentligen så smyger den inte så mycket längre heller, utan både jag och han (jag har svårt att tro att denna sjukdom är en hon) är sorgligt medvetna om varandra. I ärlighetens namn har jag så när blivit en riktigt god vän till honom, men vi får enbart träffas i hemlighet, då han riskerar sparken om han umgås med sina "kunder". I torsdags kväll tog vi en öl på Herrgårn - det är liksom ändå aldrig någon annan som går dit förutom att gömma sig i stanken av det som någon gång kommer vara ens patetiska förflutna.

Nä, den kommer inte smygande längre. Rolf är här.

Är det någon mer än jag som alltid förundras över att det kommer påminnelser om att man inte fyllt i en anonym undersökning? Anonym - men de vet tydligen vilka som inte fyllt i den? Nåväl, det finns väl någon förklaring. Som att de i slutändan ändå inte ser vem som har skrivit vilka svar, men de ökar ju knappast förtroendet genom att skicka ut personliga påminnelser om anonyma undersökningar.

Assyriska-nytt idag? Jo, jag börjar så smått bli nervös inför det stundande derbyt. För någon vecka sedan var jag övertygad om en assyrisk vinst, men nu vet jag inte längre. Syrianskas Massi har haft en dålig säsong hittills, och det vore ju typiskt om han vaknade nu i derbyt. Och vad hittar Peter Ijeh på? Och hur sugen är Abgar Barsom på att spöa Assyriska? Ganska så extremt sugen tror jag. Lika sugen som en tonåring är på att slippa undan de där finnarna till skolavslutningen.

Snart bär det av ner till ett regnigt Linköping för att se dagens ungdomar ta studenten; känns som att åldern kommer smygande lite väl fort nu för tiden. Den närmsta månaden kommer man också behöva se grabbar i ens egen ålder (och yngre) springa runt i Sydafrika och ha hela världens ögon på sig; pistol någon?

Jag får väl helt enkelt nöja med mig att på ett filosofiskt sätt påstå att bara för att de har pengar, uppmärksamhet och stjärnstatus, så betyder inte det att de är mer lyckade än mig. Egentligen är det ju helt befängt att det är just det man ska ha - varför inte hylla den som aldrig lämnat sin hembygd under hela sin livstid?

Klockan är mycket (nåja), två av oss tre har öl i magen och vi har alltså gått till 2/3-delar på fylle-magkänsla. Vi insåg att de flesta grupperna har ett lag som har maxpoäng och ett lag som inte har någon poäng alls - sannolikt? Nej, kanske inte. Men vem fan bryr sig? Från semifinal framåt uppstod det krigsliknande tillstånd; i våra tankar kastades ölburkar, vi var sura, arga, trötta, irriterade.

Grupp A

Sydafrika-Mexico 2

Uruguay-Frankrike 2

Sydafrika-Uruguay x

Frankrike-Mexico 1

Mexico-Uruguay x

Frankrike-Sydafrika 1

Grupp B

Argentina-Nigeria 1

Sydkorea-Grekland x

Grekland-Nigeria 2

Argentina-Sydkorea 1

Nigeria-Sydkorea x

Grekland-Argentina 2

Grupp C

England-USA 1

Algeriet-Slovenien 1

Slovenien-USA 2

England-Algeriet 1

Slovenien-England 2

USA-Algeriet 2

Grupp D

Tyskland-Australien 1

Serbien-Ghana x

Tyskland-Serbien 1

Ghana-Australien 1

Ghana-Tyskland x

Australien-Serbien 2

Grupp E

Holland-Danmark 1

Japan-Kamerun 1

Holland-Japan 1

Kamerun-Danmark 2

Danmark-Japan 1

Kamerun-Holland 2

Grupp F

Italien-Paraguay 1

Nya Zeeland-Slovakien x

Slovakien-Paraguay x

Italien-Nya Zeeland 1

Slovakien-Italien 2

Paraguay-Nya Zeeland 1

Grupp G

Elfenbenskusten-Portugal x

Brasilien-Nordkorea 1

Brasilien-Elfenbenskusten 1

Portugal-Nordkorea 1

Portugal-Brasilien 2

Nordkorea-Elfenbenskusten 1

Grupp H

Honduras-Chile 2

Spanien-Schweiz 1

Chile-Schweiz 2

Spanien-Honduras 1

Chile-Spanien 2

Schweiz-Honduras 1

Åttondelar:

Frankrike-Nigeria 1

England-Ghana 1

Holland-Paraguay 2

Brasilien-Schweiz 1

Mexico-Argentina 2

Tyskland-Algeriet 1

Italien-Danmark 2

Spanien-Portugal 1

Kvartsfinal:

Frankrike-England 2

Paraguay-Brasilien 2

Argentina-Tyskland 2

Danmark-Spanien 2

Semifinal:

England-Brasilien 2

Tyskland-Spanien 2

Final:

Brasilien-Spanien 1

Kvinnor - Charles Bukowski

Buss på villovägar - John Steinbeck

Mannen utan öde - Imre Kertész

The dharma bums - Jack Kerouac

Romeo och Julia - William Shakespeare

Ett öga rött - Jonas Hassen Khemiri

Down and out in Paris and London - George Orwell

Främlingen - Albert Camus

Rapport om Adam - J.M.G Le Clezio

The Autobiography of Malcolm X - Malcolm X & Alex Haley

Insnöad? Ja, naturligtvis. Winnerbäck har (tyvärr?) spelat sönder mina datorhögtalare. Förhoppningsvis blir man inte vräkt av att terrorisera grannarna med samma låtar gång på gång; ett Guantanamo i Ryd; vissa påstår att det redan ligger här. Det finns egentligen ingenting som talar emot att det inte ligger här - de flesta tipsen handlar om att basen ligger under Hemköp i centrum. Brukar stå en långskäggig man där och röka ibland, märkligt inlåst av sin egen vilja; jag visste inte att amerikanarna tillåter rökpauser, men tydligen är det så.

Egentligen är jag inte skyldig nån nånting, men det är långa vägar jag vandrat för att ta mig dit. Mestadels har jag pendlat mellan ilska och uppgivenhet, med sällsynta kickar av livslust; ofta i närheten av och under inflytande av en tv. En del påstår att jag är olycklig, själv påstår jag att det hade varit värre om jag varit en tv. Folk använder en när de vill, låter en stå på utan anledning, stänger av en för att man inte ska störa diskussionerna som pågår till fikat. Fikat som består av en kaffe, två bullar, en halväten kaka med inslag av citron, och en bister min.

Fotbollen då? Jo, vad är det med den? Den är rund som alltid. Alla bara tränar på som vanligt. Alla vinner tack vare deras kämpainsats och konsekvens, alla förlorar för att de inte riktigt får till det den sista tredjedelen och för att motståndarna är bättre. Kanske är det sådant statistik bör föras över? Antar att det inte behövs.

Regnet ser ut att ösa ner vilken sekund som helst, och tydligen är det så även i Södertälje. Turken är på väg hem; vem som än är förvånad är bakom flötet. En del har glömt att vi sågs som favoriter innan den skäggige kungen intog sin tron, och kanske lossnar det då? Tragiskt att säga, men ansvaret har vilat lite väl tungt på hans axlar.

Tvättstugan kallar; men jag vet inte om jag orkar lyssna. På lördag är terminens sista tenta, och som vanligt saknas det motivation till pluggandet. Känns som att det kommer gå lysande i vilket fall som helst. Vem som bryr sig? Nä, knappt ens jag. Ett misslyckande kan vara nog så tillfredsställande, att ett lyckande inte längre är nödvändigt. Vissa väljer ju att se saker från den ljusa sidan, jag står hellre på den mörka sidan och vilar blicken på den ljusa. Men det är bara jag det.

Här kommer mitt (troligen i slutändan) helt meningslösa VM-Tips:

Dessa tror jag på tack vare deras spelartrupper

• Spanien. Iniesta, Torres, Villa, Xavi, Fabregas, Pique... Övriga kommentarer överflödiga
• Brasilien. Även om de inte är lika stjärnspäckade som tidigare år, så har de en hel del duktiga fotbollsspelare. Kan bli Robinhos VM känns det som.
• England. Ja, jag vet att det är patetiskt, men med spelare som Gerrard, Lampard, Rooney, Terry, Cole gånger två ; ja, då har de egentligen spelare för att gå långt i turneringen.

Dessa tror jag på från ett rent psykologiskt avseende

• Portugal. Det känns på något märkligt vis som att det är deras tur nu, även om EM på hemmaplan borde slutat med seger i slutändan. Ronaldo och Nani (som var helt strålande i slutet av säsongen) kommer dominera varsin kant - räcker resten?
• Mexico. Den enda anledningen till att jag tror på dom är att dom är sååå glada över att slippa den där svensken - räcker det?
• Nigeria. Lagerbäcks feta revansch, även om chanserna ser ut att vara mikroskopiska. Jag överger aldrig hoppet (dock så tenderar hoppet att överge mig då och då) och jag tycker att om Nigeria går till semifinal så bör Lagerbäck bli staty någonstans. Någon jävla upprättad heder i alla fall.

Dessa vet jag inte varför jag tror på

• Frankrike. De har en bedrövlig (helt jävla outstanding bedrövlig) förbundskapten. Om det fanns en gala för dåliga tränare så skulle denna gråhåriga filur inte ens vinna förstapriset, bara för att han är för dålig för att vinna någonting överhuvudtaget - sistaplatser inräknade. Pokalen skulle smältas ned och dödsstraff skulle dömas för var man och kvinna som nämnde priset igen. Å andra sidan: Ribery som ska ge igen på fotbollsvärlden efter skandalen (nåja) med den prostituerade kvinnan (flickan?) och för att han missade finalen i Champions League. Odds på att det slutar med att denne karl dunkar huvudet i en allmänt arg italiensk mittback i vm-finalen?
• USA. Egentligen tror jag alltid på USA när det gäller sport, spelar mindre roll vilken sport det handlar om. Gruppkänslan lär finnas där och till semifinal räcker det kanske? VM-guld skulle vara helt osannolikt, men varför inte ett "miracle in the jungles"? Även om djungel kanske inte är det som kännetecknar Sydafrika bäst.

Vilka spelare som kommer prestera bäst

• Robinho. Glad över att vara tillbaka i Brasilien spottade han in mål i Santos - och arg på Manchester City. En rätt så bra kombination anser jag. Spelare är oftast alldeles för sällan arga.
• Podolski och Schweinsteiger. De kommer alltid i par, och i Tyskland är de nästan alltid bra tycker jag. Succé? Jag tror det.
• Holländska Sneijder gjorde en bra förstasäsong i Inter och jag tror han får styra och ställa och springa och skjuta i VM också.

Stjärnor som jag tror underpresterar

• Leo Messi. En blandning av alldeles för stor press och ett rätt konstigt Argentina. Jag vet inte riktigt om Argentina får ihop ett så slagkraftigt lag, även om de har offensiva alternativ så det räcker och blir över. Maradona ratar Cambiasso och Zanetti det år då de tar Inter till Champions League-bucklan? Nä, Maradona tror jag förstör för Argentina i detta VM.
• Gerrard. En ganska dålig säsong i Liverpool och kanske är han på väg bort? Madrid i huvudet möjligen? Dessutom presterar han aldrig med Lampard bredvid sig. Märkligt men sant.
• Bendtner. Den långe dansken har jag aldrig haft ett gott öga till, och jag tvivlar på att han vinner över mig nu i VM.

Sluttips

VM-guld: Brasilien

Skytteligavinnare: Podolski

Jag vet inte vad som tog hårdast på en - de tre förlusterna i rad (även om en sedan räknades som en vinst) eller sluttampen i 1-0-ledning. Jag gissar på det sistnämnda.

När Xhevdet Lumnica rullade in 1-0 mot Syrianska så grät jag av glädje i tv-soffan. Tv-soffan? Tänker ni, och jag svarar ja. Borde inte jag ha varit på plats? Kanske en del tycker. Själv svarar jag med att säga att det finns flera sorters fotbollsmänniskor:

  - Klackmänniskor. De som skriker och sjunger matcherna i ända för att stötta laget. Även om de i klacken naturligtvis älskar fotboll (det gör nog alla som går på i stort sett alla matcher), så är de nog knappast de som efteråt sedan diskuterar taktikupplägget; åtminstone inte direkt efter matchen. Inget ont alls i det, då det troligen inte går att tänka på dessa meningslösa detaljer medan man hejar fram laget.

  - De som anser att "fotboll är bäst live". Dessa sätter sig på läktarna, spanar in matchen, kommenterar den med sina vänner, skriker åt domaren när ännu en hands i straffområdet sker utan att han blåser.

  - De nördiga. Det är i denna kategori jag själv faller in under, därför skriver jag om "oss" i jag-form. Jag kollar matcher på tv, mest för att hinna med så många som möjligt. För mig handlar det inte så mycket om känslan kring fotbollen, utan snarare fotbollen i sig. Om det så handlar om teknik, taktik eller rent av skitfotboll bryr jag mig mindre om, då alla detaljer är lika viktiga. Säga vad man vill, men är det taktik som håller en uppe om fotbollskvällarna så kan tv vara ett ganska bra alternativ. Det tråkiga är att man saknar helhetsperspektivet. Hade jag fortfarande bott i Södertälje hade det nog sett annorlunda ut. Nu får jag oftast nöja mig med att i mitt huvud kommentera felbesluten småungarna tar på gräsmattorna på väg till universitetet.

Gav det en bra förklaring? Nej, det gjorde ju inte det. Så varför var jag inte där? Var det snålhet? Var det trötthet? Var det en bojkott? Var det vidskeplighet? Jag skulle aldrig erkänna det första, skulle alltid kunna skylla på det andra, många vill nog höra mig säga att det var det tredje, men jag själv framhåller hela tiden det fjärde. Kanske är det därför jag nu ska följa det kommande derbyt på tv, kanske är det för att jag håller på att inse vad som är viktigt i livet, kanske kommer jag ångra mig. Minnena av Xhevdets 1-0 kommer dock alltid vara med mig, och det var först då jag insåg varför Syrianska blivit så otroligt glada varje gång de vunnit över oss. Egentligen saknar jag en egen relation till Syrianska, jag har bara försökt ärva Assyriskas relation till dom på bästa tänkbara sätt. Innerst inne vet jag dock inte - då det mest varit tillfälligheter att jag blivit kär i just den rödvita delen av stan.

Om jag lika gärna kunde ha hållt på Syrianska? Nej, jag väljer att inte tro på det. Jag vet inte varför, men det kan inte vara meningen att jag ska ha valt fel. Det kan inte vara meningen att det finns någon så nära som jag valt att inte älska, även om den egentligen skulle vara bättre för mig.

Helt off-topic

Det kan låta helt befängt av en svensk som mig att yttra dessa ord: Men det enda som jag egentligen bekymrar mig över när det angår Assyriska är att de kan hålla på att integreras lite väl mycket. Jag hoppas de vet vart gränsen går - då det enligt min mening inte hjälper någon om Assyriska skulle kliva över den där gränsen (kanske utan att veta om det) och bli en helt svensk klubb. Det måste finnas plats för det mångkulturella i samhället, och Assyriska kan vara det vägledande exemplet. Det handlar inte om att förbli "assyrisk" och stänga ute alla andra, det handlar heller inte om att glömma identiteten och tro att man tjänar på att vara "svensk". Var det inte någon som pratade om den gyllene medelvägen? Det är den vi ska gå.

Det har redan börjat en diskussion gällande Assyriskas startelva till derbymatchen, och självklart ger jag mig in i matchen också. Egentligen vet jag inte om det är mycket till diskussion, då de flesta startelvor stämmer överens med varandra till minst 8/11-delar. Så vad har jag att komma med? Jo, det är fortsatt denna perfekta taktiska disponering som jag eftersträvar. Antar att alla som formulerat egna startelvor också tänker så, men jag tänkte ge mina förslag (och förklaringar till varför det är så) här och nu:

Syrianska spelar som bekant med en fyrbackslinje, ett centrerat tremannamittfält, två offensiva yttrar och en centertank - och vad finns det att tänka på? Jo, naturligtvis är det risk för jobbiga en-mot-en-situationer för våra ytterbackar mot deras yttrar, och därför måste det komma understöd från någon i dessa situationer. Samtidigt bidrar deras offensiva yttrar till att deras egna ytterbackar riskerar att hamna i lika jobbiga en-mot-en-situationer mot våra yttrar. Den stora frågan är hur mycket vi i Assyriska ska anpassa oss efter Syrianskas spel, och hur mycket Syrianska ska tvingas anpassa sig efter Assyriskas. Det enkla påståendet är ofta: "Vi ska ut och spela vårt spel" - men räcker det? Nej, i alla fall tycker inte jag det. Om vi t.ex startar så här:

Bahne

Samuelsson - Jansson - Segerström - Björkeryd

Laitinen - Toompuu - Eris - Batan

Thorstensson - Marklund 

Då innebär det att Batan och Laitinen jobbar defensivt för att avlasta ytterbackar när så behövs - men problemet blir om de kommer för långt ner i banan. Här handlar mycket om vem som lyckas ta tag i spelet - gör Syrianska det hamnar våra yttrar så långt ner att vi får svårt att ens få till farliga kontringar, gör vi det blir det precis likadant för Syrianska. Detta är dock inte enda möjligheten till att få tag i problemet med Syrianskas yttrar, utan i praktiken kan egentligen den defensiva mittfältaren (i detta fall Toompuu) komma som understöd.

Viktigt att tanka på gällande Syrianska är även att Ijeh spelar ensam på topp, men att löpningarna från t.ex Kunic även kommer in i straffområdet. Dessa löpningar måste tas upp för att inte pressa backlinjen för hårt och därför anser jag att Toompuu är fullständigt given på det centrala mittfältet i derbyt.

Problemet med uppställningen ovan kan visa sig vara det centrala mittfältet, där vi hamnar i ett numerärt underläge. Dock är Ceyhun Eris så pass bollskicklig, och om han lyckas fördela ut bollen på kanterna öppnar det upp för honom själv att söka ny position i mitten av banan. Egentligen finns det två alternativ som jag ser det för Norling; antingen spelar han likt ovan med två "riktiga" yttermittfältare och låter Marklund droppa ner för att stänga Syrianskas defensiva mittfältare i uppspelslägena, eller så spelar han med t.ex Ceyhun Eris som ska vandra in från vänsterkanten - och då lär Dennis Östlundh få plats på det centrala mittfältet. Vad innebär det? Jo, att den vänstra mittbacken eller den defensiva mittfältare måste komma ut och ge understöd till Björkeryd på vänsterbacken för att inte bli överspelade där. Ceyhun Eris lär ju inte behöva jaga ner dit om han får den positionen. Vidare antar jag då att Marklund kan söka sig ut på vänsterkanten för att få boll och yta - vilket jag personligen inte anser vara någon dålig idé.

Som jag ser det handlar det om att stänga Syrianskas kantspel - och då blir även det centrala mittfältet helt avgörande. Det är innermittfältet som fördelar ut bollarna. Så vad ska vi göra? Min taktik skulle vara att låta Toompuu jaga skiten ur Kunic så att han börjar gråta och undrar varför han inte valde någon annan sport istället - och att låsa Barsom på mitten med hjälp av att exempelvis Marklund droppar ner och hjälper till på mittfältet. Får vi stopp där tror åtminstone jag att Syrianskas kantspel aldrig riktigt kommer komma igång.

I anfallsväg måste vi hota i djupled, då Syrianskas backlinje (och samspelet med målvakten) inte har sett helt hundraprocentig ut. Och då kommer frågan: Vilka spelare gör det bäst? Elvan här ovan saknar Eddie Moussa, och det går naturligtvis inte ihop med vad jag alldeles nyss har sagt. Visserligen kan man flytta över Laitinen till vänster och låta Eddie leka till höger, men då försvinner Batans grovjobb. Det finns faktiskt rätt många alternativ från mittfältet och framåt, t.ex.:

Moussa - Toompuu - Eris - Laitinen

Marklund - Thorstensson

Laitinen - Toompuu - Eris - Marklund

Moussa - Thorstensson

Jag tycker åtminstone att den sista ser väldigt intressant ut av två anledningar: Marklund kan här skära en central mittfältare och samtidigt härja fritt ; samt att Moussa kan hota mittbackarna i Syrianska med sina djupledslöpningar.

Hur det hela kommer att se ut har jag ingen aning om, men jag gissar på två "renodlade" yttrar och på sätt och vis är det rätt. Sätter vi pressen på Syrianska får de reagera sedan - och om man lyssnar på experter i tv så är det tydligen alltid bättre att agera än att reagera. Så måste det alltså vara.