Svenska Cupen får mig alltid att fundera - mest för att den aldrig verkar vara det viktiga. I alla fall inte för mig. Ikväll möter Assyriska Hammarby TFF i just cupen, och jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.

Hade premiären blivit en enkel 3-0-seger hade jag ställt mig upp, slagit mig på bröstet och skrikit ut order om att skicka alla ungdomar som någonstans drömt om att spela fotboll i Assyriska till Kanalplan för att möta HTFF. Inte så att det därmed blir en solklar förlust, det kan lika bra bli vinst, men mest för att det inte spelar någon roll. Visst, vinna vill man alltid, men samtidigt handlar mycket om prioritering. Vinner ungdomarna är det kanon, förlorar det är det inte hela världen. Typ.

Krysset i premiären oroar dock en aning, och därför vill jag se en vinst ikväll för att verkligen kicka igång säsongen och hitta vinnarspåret så tidigt som möjligt. Att det sedan är Svenska Cupen spelar mindre roll, det handlar om att få in en positiv känsla i laget, truppen, föreningen, supportrarna. Drömscenariot? Att vi vinner ikväll och på grund av någon bortglömd gammal regel får vi en direktplats till finalen. Det vore underbart.

Assyriska lyckades som bekant inte vinna sin premiärmatch, frågan är dock om inte Örgryte är än mer besvikna? Visserligen rankas Väsby som ett bättre lag, men 1-1 på hemmaplan? Det som lär ger göteborgarna vind i seglen trots detta är det faktum att de kvitterade i 90:e minuten, och i såna lägen brukar det spela mindre roll att man faktiskt inte vann. Klart är att jag hade räknat med en säker trepoängare för ÖIS där.

IFK Norrköping då? Jo, en stabil 3-0-seger talar siffrorna om. Ett psykologiskt viktigt mål på stopptid i första halvlek, och sedan två närmare slutet av matchen. Varning dock: Öster fick en straff (enligt vissa billig, enligt andra riktig) i första halvlek, men Karekezi brände den. Karekezi som annars är/har varit en duktig fotbollsspelare, med bl a 11 allsvenska mål för Helsingborg 2006.

Oroväckande för IFK (och glädjande för Assyriska?) är att Khalili haltade av plan redan i 43:e minuten och Russell Mwa... Mwafu... äh, Russell utgick med krampkänningar efter en dryg timme. Två anfallsskador redan? Kanske försöker de vara snälla och jämna ut Assyriskas backskador med egna skador på anfallare? Ja, så måste det vara.

Assyriska fick bara 0-0 i premiären borta mot Trollhättan, och visst är det en missräkning. Man kan tjata om dåliga gräsplaner, premiärnerver eller ett frustande, nederlagstippat lag som gör allt för att slå en av de stora favoriterna - men i slutändan bör man nog ändå vinna. Varje match Assyriska inte vinner är en missräkning; absolut inget fiasko, men ändå inte helt bra.

Det som nu oroar är fortsatt backlinjen, för hur ska Norling nu komponera ihop en till hemmapremiären mot IFK Norrköping? Eklund utgick med en befarad knäskada och nu är i stort sett alla från början tilltänkta mittbackar satta ur spel. Sett till statistiken och känslan vinner Assyriska nästan alltid en hemmapremiär mot Norrköping i Superettan, men tvivlar på att vi får segern utan att spela. Gissningsvis får Bengtsson och Thorstensson spela i mittförsvaret med Merkes på högerbacken - men jag skulle inte bli förvånad om till exempel Toompuu får chansen där istället. Även om jag själv skulle valt Merkes.

Var det för övrigt någon annan som händelsevis såg Real-Barca i lördags? Jo, jag antog det. Själv funderar jag på att reklamera hela spektaklet och kräva mina två timmar tillbaka. Barcelona låg på försvar (!) och när sedan domaren började blåsa för allt var det nästintill outhärdligt. Känns som ett smärre mirakel för Barcelona att Dani Alves inte blev utvisad efter fällningen av Cristiano Ronaldo (då Alves redan hade ett gult), och ännu märkligare att Ramos fick spela hela matchen (stängningen av Puyol, glidtacklingen på Messi vid kortlinjen, även han med ett gult redan). Annars blåste han för allt.

Messi? Nja, jag vet inte om han var så fruktansvärt bra i den här matchen. Vet inte ens om det faktiskt var han som avgjorde den (även om alla verkar tycka så). För mig var det Xavi: Två klockrena bollar på djupet. Det säger allt. Jag hoppas att även Ceyhun kollade...

Två dagar kvar.

Egentligen bör det ju bara sluta på ett sätt, med tanke på att 30% tippar att Assyriska tar klivet upp, medan ännu fler tippar att Trollhättan ramlar ur. Men så var det ju det där med premiärnerver, ett till stora delar nytt lag och en dålig gräsplan. Premiärnerverna tror jag att det inte är några större problem med, jag tror nästan att de kan vara större hos Trollhättan, även om de slår ur underläge. Det nya laget har jag redan kommenterat tidigare, och ingen vet väl riktigt exakt hur det kommer att se ut. Att spela på gräs har varit en svaghet hos Assyriska de senaste åren (känns det åtminstone som) och att den då är dålig kanske inte är så bedrövligt ändå? Skämt åsido. Den dåliga planen tror jag är det största hotet i premiären.

Vid såna här tillfällen är det kutym att predika för långbollar. Det sägs att fint spel aldrig funkar på en dålig plan. Men Assyriska och långbollar? När började det funka då? Sen när kunde Assyriska grotta sig igenom vissa matcher med brutna revben (förutom Manovic då) och bara slå långa bollar och hoppas på det bästa? Nej, ett misslyckande lycker då än närmre till hands. Vi är inget sådant lag. Har aldrig varit.

Domare? Självklart min favorit Antti Kanerva, som i och för sig inte var så dålig, om ni minns.

På Svenska Fans forum kom det upp en fråga som handlade om vad värsta tänkbara scenario är för Assyriska den kommande säsongen, förutom att spelare kan bli skadade. Mitt svar kommer här:

Även om såklart skador på vissa spelare är väldigt svåra att hantera, så finns det en sån väldig bredd i truppen att det går att överleva åtminstone ett par omgångar. Sedan blir det problem för de flesta lagen när stjärnspelarna går sönder, likaså för Assyriska.

Om vi då som sagt bortser från det, vad är då det värsta som kan hända? Naturligtvis blir det svårt att få ihop alla nya komponenter till en fungerande lagmaskin på en gång. Hur samspelt kommer backlinjen att vara i premiären? Hur fungerar spelet med Ceyhun? Hur väl kan Björkeryd avväga lägena när han ska gå på offensiven och när han ska stanna? Hur väl kan de andra avgöra när de måste täcka upp för honom? Det är små, små detaljer som kan bli avgörande, så är det alltid. Ändå är jag inte särskilt orolig. De flesta värvningarna är spelare som bör kunna platsa på en högre nivå (även om jag kanske är väl optimistisk), och såna spelare brukar röras ihop till en härlig röra rätt omgående.

Det värsta som kan hända är enligt min mening att truppen är för bred, att för många får sitta och vila, bli sura över den förlorade speltiden och därigenom dra ner laget också. Fördelen (även om jag kan tycka att det ofta är en nackdel) är att många spelare är unga, och därför kan det ses som naturligt att man inte är given i startelvan på en gång. Då bör tjurigheten inte vara lika stor. Nackdelen: Ja, det är ju att det är lättare att bänka den glada unga killen, än den rutinerade som varit ordinarie i sina klubblag de senaste åren.

Tillsammans med detta finner jag alltid oron över hur välbalanserat laget egentligen är. Jag är själv en av syndarna (med mittfältet Moussa-Östlundh-Besara-Ceyhun) och frågan är hur allt ska gå ihop? Å andra sidan: Hur många mål kommer motståndarna göra när de aldrig har bollen? Det som också lugnar är vetskapen om de stabila försvararna truppen idag har. Missförstå mig inte, jag gillade Lamin Conatehs gigantmatcher med de råa brytningarna, och jag älskade (vem fan gjorde inte det?) Zoran Manovic och hans bollbehandling vid den egna straffområdeslinjen - men en stenhård Eklund känns på något finns säkrare.

Så det värsta som kan hända är sammanfattningsvis att vi får ett lag fyllt av sura stjärnspelare på bänken och att vi blir sönderkontrade av Linus Hallenius när mittfältet bara öser på framåt. Samtidigt: Vilken underbar fotboll vi skulle kunna spela.

Superettan 2010 verkar bli en spännande, jämn, bra och underhållande serie. Experterna påstår det, och om det är något vi har lärt oss, så är det att experterna alltid har rätt. De är kunniga, de är proffsiga, de är fruktansvärt pålästa. De vet precis vilka spelare Sir Alex byter in för att vända ett underläge, de har stenkoll på Haglunds taktik i Elfsborg, för att inte tala om Mourinho, den lille portugisiske räven, som är så briljant att stora svenska experter lägger ner flera timmar till att analysera och, därigenom, försöka förutspå hur han agerar i olika situationer. Det kan ju inte vara så att de, liksom vi andra, bara plöjer igenom nyhetsartiklar på internet och sedan har en egen åsikt? Nej, det är en omöjlighet. Att det mesta man sedan hör experterna säga stämmer överens med det man själv har läst, har inte med saken att göra. Ren otur.

Själv tror jag att Superettan blir ungefär lika spännande som vanligt. Det kan vara sant att serien är bättre än på länge, men samtidigt beror det till en viss del på att "klassiska" lag nu är i serien. Superettan på förhand må vara oviss, samtidigt kommer den bli likadan som alltid en 10-15 omgångar in på serien. Då kommer vissa vara i toppen, andra i botten och en del i mitten. Bara för att det är bra (klassiska) lag med, så betyder inte det att alla kommer sluta på samma poäng och målskillnad avgör om man går upp i Allsvenskan eller åker ner i division 1. Inte heller kommer alla lag vinna alla sina matcher.

Publikmässigt lyft? Möjligen. Intensivare mediabevakning? Troligen - men frågan är varför? Vad spelar det för roll att laget vi möter heter Degerfors? Eller Öster? Det är trots allt spelarna (och tränarna) det handlar om. Så vad vill jag få sagt? Jo, jag gissar att flertalet experter enbart kollar på lagens namn och sen skriver en rasande vacker krönika om hur underbart det är att Superettan blir en så härlig tillställning att följa. Hur många på Aftonbladet har verkligen koll på hur spelartrupperna ser ut? Hur många på Expressen? Det jag kan köpa är däremot att lokaltidningarna skriver om serien på ett sånt här sätt, för dessa befinner sig trots allt så mycket närmre spelarna och laget, att de faktiskt har något att berätta.

Vad spelar det då för roll om Aftonbladet och Expressen skriver samma sak som i lokaltidningarna? Vi får ju trots allt alla läsa det, eller hur? På den punkten är det naturligtvis bättre, men samtidigt kan man ju fråga sig om krönikorna inte ska handla om något man verkligen kan något om, och inte om något som man hört att andra känner till på ett alldeles förträffligt sätt.

Nyhetsartiklar om lagen? Ja. Krönikor? Nej. Sen undrar jag hur många nyhetsartiklar det faktiskt kommer upp om lagen i Superettan de gånger då matchen inte går på TV - de lär vara lätträknade. Deras (tidningarnas) intresse beror knappast på att de tycker att Superettan faktiskt är så intressant att de lägger ner hundratals timmar på det, utan det beror tydligen på att man för att få läsare ska återge ett kort referat (ofta med någon mittfältare som kallas försvarare, och en försvarare som helt plötsligt är anfallare) av något vi redan sett på TV. Varför? Jag kan tycka att det vore intressantare om de skrev när alla som vill läsa nyheter om matcherna, inte redan sett matchen på TV4.

Mysterium: Varför vill man läsa om något man redan sett? Min gissning är att man ofta surfar in på nyhetssidorna för att få matchbilden (som man själv försökt uppmärksamma) bekräftad, innan man börjar snacka med kompisarna om att laget gjorde en bra eller dålig match. Men vad vet jag?

Slutsats: Experterna är lika mycket experter som jag är författare.

Målvakt: Magnus Bahne.

Kommentar: Bahne kom från Halmstad och... Nej. Nej.

Backlinje: Fredrik Samuelsson - Mikael Eklund - Richard Jansson - David Björkeryd

Kommentar: Eklund och Björkeryd känns givna. Eklund för att han är en riktig klassförsvarare när han är hel, Björkeryd för att han är vår enda riktiga vänsterback (konkurrensen kan komma från Stefan Batan) plus att han är en vänsterfotad Lorentzson. Jansson får platsen på bekostnad av Gustaf Segerström, som inte är långt ifrån en plats i startelvan. Fredrik Samuelsson är en väldigt bra försvarare i mina ögon, även om högerbacken kanske inte är hans bästa position.

Mittfält: Eddie Moussa - Nahir Besara - Dennis Östlundh - Ceyhun Eris

Kommentar: Ceyhun Eris är given. Sedan kan man diskutera vem som skulle komplettera honom på innermittfältet, och mitt svar blev: Han får spela på kanten istället. På kanten vill jag släppa honom fri, låta honom forcera motståndarna på väg in mot banan. Detta av två anledningar:

1) En så pass offensiv innermittfältare kan vara svårt att ha i Superettan, där det känns bättre att ha spelare som är villiga att balansera upp anfallsspelet med lite försvar.

2) Detta ger plats åt Nahir Besara på innermittfältet.

Nackdelen är såklart att Stefan Batan hamnar helt utanför startelvan. Varför inte Besara på kanten då? Vet faktiskt inte. Tanken är i alla fall att lämna vänsterkanten fri åt Björkeryd, få in Ceyhun i banan och i princip ha tre mer centrala försvarare kvar i dessa lägen. Hur som helst: Enligt mig förutsätter detta att högermittfältaren slickar linjen, för att hålla någon som helst bredd i spelet. Jag tror att Eddie är bättre på detta jämfört med Laitinen.

Anfall: Mikael Thorstensson - Göran Marklund

Kommentar: Med Moussa på mittfältet är det inga problem att plocka ut två anfallsspelare. Göran Marklund kommer alltid att vara en startspelare i mina ögon när han är frisk, och Thorstensson känns vassare än Xhevdet Lumnica och Mattias Genc, som får förlita sig på inhopp.

Avslutande kommentar: Makdessi? Koutilainen? Laitinen? Segerström? Lumnica? Toompuu? Batan? Ja, det finns så många bra spelare att hälften egentligen vore nog. Samtidigt går det inte att klaga. Ge oss säsongen bara, jag tror tamefan att vi är redo för vad som helst.

Jag kanske borde börja rimma

Precis som jag ville simma

Fann aldrig rätta känslan

Jag som trodde att jag skulle fängslan

Eller jag kanske borde se mig om?

Gå ut och gå, bara gå, gå, gå

Inget hjälper

Allt stjälper

Trodde rimmen var slut

Medicin? Teknik? Ekonomi?

Jag trodde jag var filosofi

Att allt bara fanns, likt en fantasi

Insåg att allt var utopi

Gitarr, musik, kanske piano?

Noter, inte för mig

Spyr galla över såna som dig

Gå iväg

Men vafan är det här?

Alla kan ju göra det där

Rimma, dikta, allt är idioti

Tur att detta bara är ironi