Ska vi ta det viktigaste först? Assyriska-Öster 1-0. Tre poäng. Sen då? Jo, även om första halvlek fick en att tro att det var ett practical joke, att Öster och Assyriska bytt tröjor med varandra utan att berätta för någon, så finns det väl en hel del positivt trots allt? Förutom de tre poängen alltså. Renässansen med listandet fortsätter:

• Andi Toompuu är en väldigt viktig spelare för Assyriska så som han spelade igår. Han sprang och kämpade som vanligt defensivt, men mer och mer börjar han hitta rätt även i offensiven. Ett schysst avslut på en touch och ett par klockrena djupledsbollar; kanske har han inte glömt bort att han brukade vara offensiv mittfältare trots allt?
• Göran Marklund och (som han uttryckte det) "vår vm-turk". De två verkar vara stöpta i samma oregelbundna form. Båda två studsar omkring som glada får där ute på banan, trots att de är bland de äldre. Jag undrar om Göran till slut har hittat sin lekkamrat? Det tog ett tag Göran, längre än de flesta (många brukar hitta en lekkamrat redan på dagis), men nu har du äntligen hittat din. Vad det innebär? Inga ensamma födelsedagar längre, inga trista stunder på rasterna. Grattis!
• Alla som var oroliga när Oscar Berglund försvann i höstas kunde lugna sig något när Bahne skrev på - efter säsongsinledningen behöver de inte ha hjärtat i halsgropen ens när motståndarna har bollen i vårt straffområde. Bahne, den finska stenhårda kaninen, räddar allt.
• Thorstensson som mittback är ju fruktansvärt bra, även om det är synd att han inte är tillgänglig för spel i anfallet. Naturligtvis kommer han inte spela där när försvararna kommer tillbaka (han behövs i anfallet), och då ställer man sig frågan: Om han är så här bra som mittback, hur bra är han inte då på hans riktiga position?

Samtidigt ska man inte glömma bort problem vi hade, även om dessa minskade betydligt i andra halvlek. Att Marklund fick ta en kant, och att spela Ceyhun centralt var en av anledningarna. Det som gör det hela mer problematiskt blir då att man såklart vill ha Marklund i en central roll - och det kan det nog inte bli förrän spelare börjar komma tillbaka. Igår försvann även Xhevdet, men förhoppningsvis kompenseras detta av att Eddie snart lär spela igen.

Slutligen: Om domarens insats var en lukt, skulle den vara den där unkna doften av disken som legat i blöt för länge - även om det är bra att fylla den skitiga kastrullen med vatten, så hjälper inte det grundproblemet, det bara förskjuter fixandet av det längre fram i tiden. Domaren borde ha diskat redan i första halvlek, när skiten började sparka på hälsenorna.

Öster - Ravellis gamla lag. Ikväll kommer de till Södertälje Fotbollsarena. Jag har kollat lite från deras tidigare matcher, och så här har de ställt upp i sina två första matcher i serien:

Björn Åkesson

Daniel Petersson - Mario Vasilj - Fredrik Bild - Elmin Nurkic

Alexander Henningsson - Charles Anderson - David Thor Vidarsson - Freddy Borg

Oliver Karekezi - Jabu Mahlangu

Dessa spelare ger en snittålder på 26,82 år, en snittlängd på 181,64 cm och en snittvikt på 78,8 kg. Jämför man detta med Assyriska lag i den senaste matchen, så var snittåldern i AFF högre (27,82 år), snittlängden var 182,27 cm och vikten 80,09 kg. Vi ser alltså ut att vara något större. Dock har Öster sex utespelare som är 185 cm eller längre, medan vi i Assyriska bara har två. Vad jag vill få sagt? Se upp på fasta situationer. Senast mot Syrianska fick Öster hela sju hörnor, och till slut satt kvitteringen på just en hörna.

Även avbytarbänken har faktiskt varit den samma i Öster, med bara en förändring, då Niklas Moberg fick ta plats där mot Syrianska istället för Matteo Blomqvist-Zampi som satt där i den första matchen. Och de andra sex avbytarna har varit:

Månz Karlsson, Enes Smajlovic, Patrik Bojent, Rasmus Rydén, Anton Henningsson, Stefan Karlsson

Frågan är om det ser likadant ut ikväll? Patrik Bojent har blivit inbytt istället för Elmin Nurkic i båda matcherna - och senast mot Syrianska redan i halvtid vid 0-0-läge. Kanske startar han ikväll?

Känns som att detta inlägg blev lite väl nördigt? Jo, tyvärr, men jag kan inte hjälpa det.

• Diego Milito blir jag bara mer och mer förälskad i för varje match jag ser honom.
• Hammarby borde kanske lägga mer tid på att träna försvarsspel, än att komma på skumma hörnuppställningar. Tvivlar på att det var på grund av att både en högerfot och vänsterfot ställde upp för att slå hörnan som Filip Bergman knoppade in 1-0.
• Dani Alves gjorde en omvänd Kolo Toure från senaste Manchester-derbyt. Då satte Toure press på Evra på kanten, och lämnade mitten fri åt Scholes att nicka in det avgörande målet. Igår sprang Alves in från sin kant, trots att det redan var två mittbackar där, och Wesley Sneijder fick fritt läge att kvittera.
• Niklas Holmgren skriker ungefär 40% av tiden. Maicon... Maicon!... MAICOOOOON!!!
• Xavi måste få mycket boll för att Barcas anfallsspel ska funka.
• Linus Hallenius har troligen Superettans fulaste löpsteg. Han viker ner sin överkropp och sedan lyfter han knäna så att de nästan slår i bröstet på honom själv - men snabbt går det ju.
• Vem tillät Aziz Corr Nyang att slå den där inläggsfrisparken på stopptid? Aziz kan mycket, men att träffa bollen rent är inte en av dom. Visserligen var Skulasson utvisad, men känns som att någon i giffarna trots allt vore ett bättre val.
• Var det inte hands på Linus Hallenius när han fixar hörnan som Bergman gör mål på? Känns som att han tar med sig den med handen, sen viker han in och bollen tacklas ut till hörna. Någon som vet?

Jag vet att jag redan har tjatat om detta, men det handlar faktiskt mest om att ta ledningen. Då verkar det gå bättre.

Det har hittills spelats 14 matcher i serien, och jag har kollat på de 11 som inte slutat mållöst. Sju av dessa elva matcher har slutat med att det lag som tagit ledningen också har vunnit. Det är enbart Hammarby som än så länge lyckats med konststycket att ta ledningen och sedan förlora. Tre matcher således oavgjorda.

Och för att återigen knyta an till det där med att förlora poäng i slutet av matcherna (som jag tidigare visade att Assyriska gjort ett antal gånger de senaste åren). Och ja, det verkar hända rätt ofta:

Lägg till att Brage tappade sin poäng när Sundsvall avgjorde i 86:e minuten också, men då hade Brage själv kvitterat i 77:e så.

Naturligtvis kan man göra helt tvärtom också, och säga att det finns många lag som lyckas få med sig poäng i slutminuterna - men det är väl aldrig roligt att vara positiv? Nä, precis.

Ikväll blir det Hammarby-GIF Sundsvall på TV4Sport, bara föra att sedan kolla Inter-Barca. Alla vet vilken som är höjdpunkten, och sen kan alla snacka om den heta Superettan så mycket dom vill. Peace out.

Igår nämnde jag att den som värvade Pierre Bengtsson skulle hyllas, och i vevan glömde jag (som någon påpekade) bort vem den riktige hjälten egentligen är. Självklart är det Pierre.

Hur vanligt detta egentligen är vet jag inte, men det går inte att blunda för hur stort det är av denne försvarare. Att först inte få sitt kontrakt förlängt, att se Assyriska värva försvarsspelare på försvarsspelare (Björkeryd, Eklund, Segerström, Jansson), och att sedan svälja den stoltheten som finns och krita på ett nytt kontrakt är stort.

Naturligtvis finns det anledningar till att han inte värvats till någon annan klubb innan, där även skadeläget har spelat in. Hur som helst: Jag tror att många hade blivit alltför sura, sträckt upp ett långfinger åt Assyriska och nöjt sig med vilken annan klubb som helst. Pierre är en viktig del i Assyriska som spelare just nu, men kanske ännu viktigare som någon slags kulturbärare i laget, då han varit här i en evighet känns det som. Jag undrar om det inte är dags att ringa Zoran också snart?

Göran Marklund. Hans bild pryder min blogg, och det säger egentligen allt om hur mycket jag värdesätter honom. Idag var det återigen han som sänkte ett lag. Två mål och, än viktigare, två raka startmatcher i början av säsongen. Vad händer om den gamle är frisk och kry en hel säsong? Jag tror inte att motståndarna vill veta det.

Med det sagt vill jag komma till dagens enskilt viktigaste händelse, som troligen var orsaken till vinsten mot IFK Norrköping idag. Mig själv. Idag var jag i en kyrka för första gången på väldigt länge, och kanske är det här Guds sätt att ta mig till sidan, och på ett lugnt sätt berätta vem det är som verkligen bestämmer här på jorden. Låt vara att det inte var för att be, eller ens för att finna lite ro, men i kyrkan var jag och jag är fullständigt övertygad om att Gud visade sin tacksamhet genom att skänka Assyriska en 2-1-seger.

Vi må ha backat hem, blivit passiva i slutminuterna, men tre poäng är alltid tre poäng.

För övrigt är det nog dags att hylla den (Aydin Aho antar jag?) som värvade tillbaks Pierre Bengtsson, vilka fan hade spelat i mittförsvaret annars? Själv var jag skeptisk, frågade mig om ännu en mittback verkligen är nödvändig, men oj så fel jag hade. Jag kapitulerar för din storhet, Aydin. Jag antar att det är därför du jobbat med det där längre än jag själv (som trots att jag aldrig jobbat med det där redan har fått sparken av mig själv ett flertal gånger).

Min blomma har genomgått sin första kur. Sista hjälpen kallar jag den. Bladen hängde som en rastafari-frisyr, jorden var lika torr som en gammal svensk mans humor. Den är död, sa de till mig. Om det är någonting jag lärt mig, så är det att en svensk i sådana lägen ger upp. Vi gör inte som hjältarna i krigsfilmerna, där vi går över eld, för att komma till vattnet som vår skadade vän så väl behöver.

Själv kastade jag mig framåt, landade med en snygg kullerbytta på soffan, pekade åt ena hållet och skrek: "Kolla, en fågel!", och sedan tog jag vattenkannan, utan att fienderna, de brutala persiennerna som försöker ta livet av min ende växt genom att inte låta honom tala med solen. I ett enda ryck, försvann persiennerna, och det var då jag kom på det: Jag hatar solen. Hur den får en att vakna på morgonen, hur den värmer hela lägenheten till en bastu, hur den gör att man knappt ser vad som är på tv på grund av reflektionerna. Men jag lät det vara, för min växt behöver den. Jag fyllde min vattenkanna och gav den vatten, sen mer vatten, sen än mer. Jag glömde helt bort, att nu när persiennerna var borta ur leken, skulle jag själv kunna dö av törst. En heroisk insats skulle vissa kalla det, en del har till och med önskat att mitt mod hyllats med en parad på nationaldagen; själv svarar jag bara lugnt: "Jag gjorde det som varje stolt svensk skulle ha gjort."

Jag antar att jag inte är svensk.

Aj, aj, aj. Egentligen en hel del till aj, men ni förstår hela poängen? Skadorna verkar fälla Assyriska just nu, men frågan är vad det leder till? 2008 seglade vi iväg i början av säsongen, för att sedan bara tappa, tappa och tappa. 2009 kom vi bakifrån och tog en kvalplats, även om vi sedan förlorade den. En dålig start på serien behöver inte betyda en dålig säsong, det kan snarare bli tvärtom. Skadade spelare kommer tillbaka och är i full form när vi befinner oss mitt i serien och, ännu bättre, när vi närmar oss slutet.

Samtidigt ser jag en sliten Ijeh i Syrianska, en Hallenius som sträckt sina överansträngda lår i en löpduell (a la Eddie Moussa i slutet av förra säsongen), en småskadad Alvaro Santos efter hårda tacklingar från Superettans alla försvarare. Hösten kan bli vår tid.

Självklart handlar det mycket om att inte hamna så långt bakom att motivationen och tron på ett avancemang helt försvinner innan ens VM-finalen spelats i sommar. Men säg en 6:e eller 7:e plats efter halva säsongen, med 6-7 poäng upp till en direktplats? Jag skulle nog inte tacka nej, inte med det här skadeläget. I matchen mot Norrköping handlar det dock om så mycket mer än att vi vill vinna och ta poäng, för mig känns det viktigare att få IFK att åka hem utan några. De ständigt favorittippade (åtminstone av de själva) tog en 3-0-seger i premiären och med en vinst i Södertälje skulle de få alldeles för bra självförtroende, och det kan de leva på en lång, lång tid. Det handlar om att visa att de är sämre än vad de tror, att de inte har chans när de möter topplagen, att det inte ens är värt att hoppas.

Annars är det väl dags för ungdomarna att kliva fram nu? Det var ju den här chansen de skulle vänta på, det var vi alla överens om. Problemet? Ja, de verkar ju vara skadade de också. Antar att det gör det hela mycket svårare.