Aj, aj, aj. Egentligen en hel del till aj, men ni förstår hela poängen? Skadorna verkar fälla Assyriska just nu, men frågan är vad det leder till? 2008 seglade vi iväg i början av säsongen, för att sedan bara tappa, tappa och tappa. 2009 kom vi bakifrån och tog en kvalplats, även om vi sedan förlorade den. En dålig start på serien behöver inte betyda en dålig säsong, det kan snarare bli tvärtom. Skadade spelare kommer tillbaka och är i full form när vi befinner oss mitt i serien och, ännu bättre, när vi närmar oss slutet.

Samtidigt ser jag en sliten Ijeh i Syrianska, en Hallenius som sträckt sina överansträngda lår i en löpduell (a la Eddie Moussa i slutet av förra säsongen), en småskadad Alvaro Santos efter hårda tacklingar från Superettans alla försvarare. Hösten kan bli vår tid.

Självklart handlar det mycket om att inte hamna så långt bakom att motivationen och tron på ett avancemang helt försvinner innan ens VM-finalen spelats i sommar. Men säg en 6:e eller 7:e plats efter halva säsongen, med 6-7 poäng upp till en direktplats? Jag skulle nog inte tacka nej, inte med det här skadeläget. I matchen mot Norrköping handlar det dock om så mycket mer än att vi vill vinna och ta poäng, för mig känns det viktigare att få IFK att åka hem utan några. De ständigt favorittippade (åtminstone av de själva) tog en 3-0-seger i premiären och med en vinst i Södertälje skulle de få alldeles för bra självförtroende, och det kan de leva på en lång, lång tid. Det handlar om att visa att de är sämre än vad de tror, att de inte har chans när de möter topplagen, att det inte ens är värt att hoppas.

Annars är det väl dags för ungdomarna att kliva fram nu? Det var ju den här chansen de skulle vänta på, det var vi alla överens om. Problemet? Ja, de verkar ju vara skadade de också. Antar att det gör det hela mycket svårare.