Å så var det dags för den store stjärnans entré, denna gigant bland giganterna, som det så känt kan uttryckas. Och ni vet väl vem jag pratar om? Göran Marklund - gubben som känns som en grabb som med en apelsin gör vad alla svenskar gör med en apelsin. Görhan? Ja, det gör han. Det är Göran.

Jag har alltid hävdat att han är ett geni instängd i en fotbollsspelares kropp, och nu har jag försökt hitta bevis för hans genialitet, och mina hyllningar. Om jag lyckades? Vet inte om mitt huvud är så mycket klokare nu än tidigare.

Man ser tydligt att det är skillnad när Marklund varit på planen, och när han inte varit med alls. Däremot säger det ingenting om när han blev inbytt, det kan alltså vara så att Assyriska lett med 3-0 och Marklund bara dansat samba i mittcirkeln de sista sekunderna.

Nu blev det bättre. Här är det väldigt intressant att det målmässigt faktiskt gått bättre efter att Marklund lämnat planen när han spelat från start. Dessutom har det målmässigt gått sämre efter att han kommit in på planen, än det gjorde när han satt kvar på bänken. Dock visar detta fortfarande att han är betydelsefull - det är nämligen endast när han inte är med överhuvudtaget, som siffrorna är negativa.

Så vad betyder det här? Ja, att jag fick bekräftat lite grann av det jag trodde. Samtidigt är siffrorna inte brutalt till min fördel, så jag antar att jag får kämpa vidare en stund till. Tills dess.