När alla trodde att alla förändringar var gjorda. När alla löv var bortkrattade, lagda på hög, och brända. Vissa av de där löven sprang över till andras gräsmattor, medan vi planterade nya växtligheter. När vi nu trodde att lugnet lagt sig kring fotbollsarenan, att Aydin, Robil och Fehmi skulle få chansen att med tillförsikt få se fram till säsongspremiären. När vi trodde att Norling hade fått nog av att bygga in nya delar i truppen, den som ska leda laget till Allsvenskan. Nu talas det om förändringar som kommer imorgon.

Ceyhun Eris. Hur många kände till namnet innan ni googlat, insett att han representerat såväl Fenerbache som Galatasaray och precis spelat en A-landskamp för Turkiet? Jag vet att jag inte gjorde det i alla fall. Och ja, på pappret låter det som en klockren värvning - den stora frågan återstår: Behöver vi honom? Behöver vi ännu en mittfältare? Troligen inte. Eller är han tänkt som anfallare? Och frågan återstår: Behöver vi en till anfallare? Nej, troligen inte. Så vad återstår? Jo, en ut och en in.

Vem lämnar? Jag har ingen aning. Här kommer mina kvalificerade gissningar:

 - Dennis Östlundh. Egentligen är det rätt osannolikt, men samtidigt beror det kanske på hur dyr denne turk är. Östlundh är väl den som är dyrast av mittfältarna, och det kan vara han som delvis öppnar upp för att ta turkens lönekostnader.

 - Eddie Moussa. Den lille krigaren gjorde en otroligt bra avslutning på fjolårssäsongen och i vintras (eller ja, vinter är det väl fortfarande) ryktades han på väg bort - och kanske är det nu dags? Är Ceyhun Eris tänkt som anfallare, ser jag det som troligast att Eddie är den som lämnar. Att Xhevdet (som precis förlängt), Marklund (som även är assisterande), Thorstensson (som är ett av de stora nyförvärven) eller Genc (som är ung, billig och har en lyckad försäsong bakom sig) lämnar ser jag inte hända.

 - Nahir Besara eller George Makdessi. Är det någon som lagt upp stora slantar för någon av dessa talangfulla mittfältare? I så fall känns det som att det redan nu borde uppdagats, men samtidigt vet man aldrig.

Jag tror att frågan handlar om att få in pengar (alternativt frigöra pengar för att ta in ännu en lön) - och därmed utesluter jag att spelare skickas ut på lån, i alla fall att det är på grund av denna värvning. Jag gissar på att Shaba, Mbye, Hedlund eller Olofsson snart skickas ut på lån, men att värva en så pass meriterad spelare bara för att öka konkurrensen så extremt, och naturligtvis spetsa till toppen, tror jag inte på. Att ha Kotilainen, Laitinen, Besara, Östlundh, Toompuu, Eris, Batan och Makdessi (och till viss del Moussa och Marklund) att kämpa om de fyra mittfältsplatserna? Jag skulle själv se tveksamt på det. Östlundh och Toompuu har nästintill spelat nonstop de senaste åren, Eris lär inte komma för att sitta på bänken och Besara måste få chansen till speltid. Kotilainen, Laitinen, Batan och Makdessi på kanterna ser ändå rimligare ut, även om Kotilainen egentligen känns som en central mittfältare han också.

Hur det kommer sluta? Jag har inte den blekaste. Kanske är det trots allt dags för Toompuu att inta högerbacksplatsen? Kanske får vi se ett 3-5-2? Kanske har det kommit in så pass mycket pengar i klubben att vi har råd att ta in turken utan att skicka iväg nån? Hur som helst: Allting kan hända i det galna Assyriska. Och vi gillar det, visst gör vi? Klubben må vara galen, men en klubb är aldrig mer galen än sina supportrar - och jag vet att i alla fall jag är galen så det räcker och blir över.

Det finns mycket saker att säga om Assyriskas trupp - den är ju faktiskt nästintill gigantisk. Det är möjligt att peka ut gamlingar som fortfarande tillför något, exempelvis Östlundh och Marklund. Det går att peka på stjärnförvärven Eklund, Thorstensson och Bahne, som ska leda oss till Allsvenskan. Framför allt kan man dock peka på ungdomarna.

Mattias Genc har jag redan förklarat vad jag tror om, och ni som kan min historia som Assyriska-reporter (får jag verkligen kalla mig reporter?) vet att jag tidigare år hyllat Narsai Shaba. Jag kommer inte ihåg vilken match han för första gången år 2008 fick chansen i, men jag minns att jag vände mig till Robil och sa:

 - Varför har inte han spelat hela tiden?

Varken Robil eller jag hade nog ett svar på den frågan, men tyvärr har skador och liknande satt käppar i hjulen. Egentligen ser Narsai inte ut som en defensiv mittfältare, en sådan som kan riva och slita, men med den elegans han löste alla uppgifter den dagen fick mig att drömma mig bort.

En annan som får en att drömma (åtminstone till Kennedy) är naturligtvis Nahir Besara. Jag har alltid tyckt att han skulle bygga på sig lite kilon, och det behöver han säkerligen fortfarande göra, men jag börja undra om det inte är snabbheten han trots allt ska satsa på. Antar att det beror på vart man ser sig själv spela - snabbheten räcker redan nu garanterat till Allsvenskan. Frågan är hur mycket speltid den unge Nahir verkligen får i år - det är trots allt Östlundh och Toompuu som abonnerat på innermittfältsplatserna senaste säsongerna. Och Nahir på kanten? Jo, det funkar väl. Samtidigt funkar det ju tydligen med senap på en korv med bröd, men det är likväl ketchupen jag alltid vänder mig till.

En annan rolig detalj är de två unga målvakterna. Olofsson vet jag tyvärr absolut ingenting om, men Hedlund har jag sett en del faktiskt. Annars minns jag Koffe Hedlund mest från mina ungdomsår, även om vi nästan aldrig träffades. I min skolklass gick nämligen en lång kille som hette Erik och var målvakt i Syrianska, och på något sätt fick vi för oss att han skulle bli en stjärna i Allsvenskan, medan den där Koffe (som vi på något vis hade hört talats om) inte var något vidare. Jag vet inte hur det är med Erik i dag, jag vet desto mer om Koffe. Jag antar att han vann kampen.

För övrigt längtar jag till att se denne Makdessi, som tydligen ska vara något alldeles speciellt. Och så är Pierre Bengtsson tillbaka. Stefan Batan. Eddie Moussa. Fredrik Samuelsson. Vem säger att kontinuitet inte finns i Assyriska?