Kebaberna rullar in på löpande band numera, och det är Andreas Gatukök, från andra sidan vägen, som står för leveranserna. Den där jävla Andreas.

Och så är det dags att återigen försvinna, gå under jorden, hoppas på det bästa, och sedan dyka upp någon annanstans; i ny skepnad och kanske en kostym.

Det tisslas och tasslas i kulisserna, överallt, och snart dyker jag återigen upp någonstans. Saker är i görningen, men än så länge vet jag inte riktigt vad.

Så detta är inget farväl, utan ett stadigt och fast vi ses senare.

Som en sista uppmaning till herr Haddad lämnar jag nu sidan efter nittionio inlägg. 99. Wayne Haddad - gör det du känner för.

Vi ses senare.

Igår åt jag en kebab igen. På vägen hem med den i handen (ja, jag åt den hemma), så förbannade jag Andreas Haddad. Jag gick där i kylan och pratade om hur jag skulle sluppit det här, bara han hade skrivit på ett nytt kontrakt.

Så därför undrar jag nu, Andreas: Vart kan jag skicka räkningen? 60 kronor blev det, med studentrabatt. Plus en del träningstid - ska vi säga en halvtimme? Om jag inte får mina pengar inom en vecka skickar jag en påminnelseavgift på 30 kr.

Skynda dig till fotbollsarenan nu; skriv på kontraktet; det är det enda sättet att få mig att sluta äta kebab. Och som jag härmed inför, så är det du som får stå för notan.

Dagarna går, natten består. Ja, vintern är här. Det är natt dygnet runt, mörkt och jävligt.

Det går inte en dag utan att mina tankar vandrar iväg till Eddie; vet fortfarande inte riktigt varför. Vi kände inte varandra. Vi har knappt pratat med varandra. Men de där nyheterna går inte att skaka av sig; de finns bara kvar, hur jag än ruskar om min kropp. Känns förändrat på något sätt, men vet inte riktigt hur än. Vet inte om jag har förändrats, eller om alla andra har gjort det. Eller så har jag bara märkt av förändringarna först nu, de som skedde för en ganska så lång tid sedan.

Ibland finns inte mer att säga än så här.

Jag glömmer nog aldrig den där dagen; även om natten nu tagit över.

På något vis känns det alltid lugnande att läsa intervjuer med Rikard Norling. Han säger vad vi vill höra, men han gör det på ett sätt så att man verkligen tror på honom; att han verkligen tror på sina egna ord. Fantastiskt.

Ungdomarnas vara eller inte vara i startelvan kommer att diskuteras fram till seriestarten, och min ståndpunkt vet ni redan. Norling verkar till stor del hålla med, även om jag kanske (i min lite naiva drömvärld) är något mer pådrivande. In med dom i startelvan! Sparka dom ur boet och se om dom flyger!

Annars har jag så smått börjat inse att Haddad verkligen behövs i Assyriska. Jag har velat ha honom kvar extremt mycket redan förut, och den känslan bara växer sig starkare i en medan man minns hans, faktiskt smått magiska, höst. Jävlar, vilka bollmottagningar. Som en Zlatan i Superettan. Underbart.

Och frågan är hur vi kommer spela om Haddad försvinner? Vi kommer sakna den där targetspelaren som man bara kan skicka upp bollen på, och istället får vi lita på Marklunds Totti-inspirerade löpningar ner i banan för att söka upp bollen. På något sätt är det den sortens fotboll jag egentligen vill se Assyriska spela, men samtidigt försvinner det där andra alternativet när motståndarna stängt alla passningsvägar framåt. Långa bollar på Haddad, liksom. Vackert.

Det ultimata är ju ändå om Haddad och Marklund får leka tillsammans på topp. En Marklund som går ner och hjälper mittfältet, tryck upp kanterna, och sedan en Haddad som stångar motståndarna blodiga där inne i boxen. Magiskt.

Så för vad det är värt: Dra inte Haddad. Stick inte. Lämna oss inte i det kalla, onda Sverige som växer fram utan din långa ben där i Södertälje. Pyser du, så kommer vi inte att stå ut längre. Stannar du, så lovar jag att bli en bättre människa. Jag ska sluta äta kebab. Jag ska börja träna. Jag ska känna fullkomlig lycka av andras leenden. Jag ska inte påstå att Postkodmiljonären är skit; det är så vackert att ge när man hoppas på att själv tjäna pengar på det. Stanna; vi behöver dig.

Oj, så vackert det är.

I ett försök att belysa Assyriska-kunnandet hos allmänheten (nåja, åtminstone nån vän eller så), så har jag "intervjuat" en kompis. Han följer inte Assyriska (även om jag tjatat som fan om Marklund och Ceyhun detta året), och här kommer hans svar på några frågor. De riktiga svaren ges inte ut, för jag antar att ni kan alla. Hans resultat? Nja, det gick väl sådär.

Om jag säger Assyriska - vad säger du då? Ge mig dina tre första tankar.
Invandrarpräglat - Troligen klubbnamnet som gör det.

Anfallsinriktad fotboll.
Oorganiserad fotboll. 

Om jag säger Assyriska - vad säger du då? Ge mig dina tre första tankar.

Invandrarpräglat - Troligen klubbnamnet som gör det.

Anfallsinriktad fotboll.
Oorganiserad fotboll.

Kan du tre spelare från årets Assyriska?
Eddie Moussa, Göran Marklund och målvakten som gjorde massa tabbar. Och han från Turkiet. 

Vilket år var Assyriska i cup-final?
2005? Eller 2007? Mot Djurgården eller något. 

Vad heter Assyriskas gamla legendariska "arena"?
Södra IP? 

Nämn tre tränare som tränat Assyriska.
Rikard Norling tränar väl fortfarande? Zoran Lukic? Han som tränat Qviding alltså. Och Sören Åkeby? Ligger åt det hållet att ha tränat Djurgården och så.

Till sist kom alltså en nyhet: Haris Laitinen kritade på för ett nytt år. Jag hade i mitt huvud gått och förberett ett blogginlägg, ett underhållande sådant, ett sådant om att Haris nu var ute på hal is, men det fick min hjärna äta upp på en gång. Och visst är det en underbar nyhet?

Herr Laitinen visade under sin första säsong i Assyriska att han är en otroligt duktig fotbollsspelare, och garanterat värdig att ta över långskotten från den flydde Östlundh. Haris påminner enligt min mening inte så lite om Sneijder i spelstil (inga jämförelser i övrigt), och en sådan är alltid underbar att ha. Nu hoppas jag på ett skadefritt Haris-år.

Och ja, troligen lär han få en kantroll även i år. Med truppen som finns idag, så känns han mer värdefull på kanten än i mitten. Detta mest beroende på att Besara är mer beroende av en central roll än Haris. Detta kan dock förändras i och med värvningar, men även om två andra saker inträffar:

1) Makdessi tar över högerkanten, och

2) Samuelsson visar att han förtjänar en vänsterbacksplats, alternativt att Awrohums utvecklingskurva stiger brutalt efter två skadedrabbade säsonger och petar upp Batan som vänsterytter.

Det räcker ju således inte enbart med en av dessa, utan båda två. Därför gissar jag att Norling är ute efter en kantspelare, och frågan är vilka som finns tillgängliga? Smedberg-Dalence är tillgänglig, men det känns som ett långskott för Assyriska. Elvis Santana? Jo, helt okej, och kanske får han ett lyft i Assyriska? Känns ändå inte som en klockren spelare enligt mig; han har en del att bevisa om han drar på sig Assyriska-tröjan.

Annars är jag glad över att Norling inte bara ser ungdomarna som något att fylla ut bänken med - det känns verkligen som att han vill spela med grabbarna. Och här kommer det största dilemmat: Satsa på Hedlund i mål eller ej? Någon gång måste en ung målvakt få chansen, men är det värt det för Assyriska? En målvakt lär inhandlas, och beroende på hur bra målvakt det är, så lär Hedlund ställas utanför, och kanske hoppas på en-två matcher vid en skada eller avstängning. Och ja, jag tycker synd om unga målvakter. Samtidigt: Ger du Hedlund chansen utan en rutinerad målvakt som finns bakom, så är risken stor att han knäcks vid en dålig vårsäsong.

Men ändå: Jag hoppas faktiskt. Jag hoppas och hoppas.

Min drömelva just nu:

Hedlund

Konwea - Jansson - Thorstensson - Awrohum

Makdessi - Toompuu - Laitinen - Batan

Marklund - Ishak

Talang? Jo, en hel del. Haddad? Ja, om han vågar, vill och kan. Feyenoord kan spräcka den där "kan"-biten - för inte fan kan Haddad nobba Feyenoord (låt vara ett Feyenoord på halvdekis) för spel med Assyriska? Så stort hjärta hoppas jag inte att han har, då hade han varit död för tillfället.

I Hagnesta Hill
blinkar tv-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnesta Hill
bland de identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)

De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Jag älskar dig så
som att vara beväpnad
Och under belägring kan jag skjuta dig ut

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)

De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

I Assyriska händer inte mycket just nu, även om Hedlund och Samuelsson har kritat på nya kontrakt. Och ja, det är jag nöjd över. Ingen av dom ses väl som ett självklart val i startelvan, men det kan ju förändras, och bättre bänkspelare? Njä, det går nog inte att ha. Att sitta på bänken är inte så kul, och att då ha två egna produkter där känns bättre, då de vet vad det innebär att sedan hoppa in i laget. Assyriska är lite speciellt.

Kontinuitet - detta ledord som ingen riktigt kan definiera, ja, det kan byggas från olika håll. Tränaren säger vissa, andra säger startelvan, en del hävdar att styrelsen är viktigast, och jag påstår att bänken åtminstone är en stor del. Om sanningen ska fram behövs väl allt det där, men bänkspelare med "hjärta" är svåra att hitta i andra klubbar, vilket är rätt så självklart. Vi behöver såna som knackar ständigt på dörren, inte såna som bankar stenhårt på dörren en gång och när ingen svarar bara går vidare. Såna som varit i klubben längre, de stannar längre, de knackar vidare tills tränaren svarar. Sedan ska man släppa in dom i värmen, och inte låta dom fortsätta knacka, men det anser väl alla att herr Norling trots allt gör?

Finns inget mer att säga, mer än ett: Fortsätt; framåt eller bakåt vet jag inte, men vi ska åtminstone dit där spåret inte ligger - jag är för trött på tåg.